Mys med Max

Alla vet väl vid detta laget att Max kommer till oss varannan helg. Som jag har längtat! Nu myser vi med Idol och har ätit god middag med äppelpaj till efterrätt. Har haft ont i kroppen typ hela veckan, knappt orkat lyfta armarna eller benen, inte kul alls.

Har förresten några favvisar i IDOL: Joy, som tyvärr inte gick vidare, Jon och Karl sen gillar jag vissa andra med men de här tre är speciella.

Dunsa

Okej då...

Får väl krypa till korset, jag har inte bara jobbat och varit med familjen jag har även blivit HELT HOOKED på TRUE BLOOD! Kolla serien om ni inte redan gör det alltså. Det började innan Vs begravning när jag mådde så kass, då streckade jag några avsnitt, sen har det bara fortsatt. :)

Boba har varit lite dålig i magen de senaste dagarna men det är väl någon bakterie på dagis eller är det något i deras mat som han inte tål. Han var helt otröstlig idag stackarn, det blev lite bättre när mamma kom hem från jobb. Det verkar inte smitta iaf det är ju bra.

Har kommit på att jag typ inte klarar att kolla på Grey´s mer, det påminner allt för mycket om situationen med syster.

Igår hade vi lite mys eftersom vi firade 3-årig bröllopsdag. Slocknade typ lite över tio...

Dunsa

Jobbar

Jobb, jobb och familjen det är i princip vad jag hinner med ft. och lite träning också!

Dunsa

Ett sista farväl

Viktor och Bastian, första gången de sågs!

"Det var kul att se hur Viktor såg på Bastian med kärlek trots att de inte träffats förut", ett citat hämtat ur min dagbok skrivet den dagen.

Idag har vi begravt Viktor, en kille med livet framför sig, många som älskar honom, har vi fått ta farväl av. Vad fan är det frågan om? Han hade sina demoner att kämpa med när han levde men det har väl alla på ett eller ett annat sätt. Men han fick oss att le, han fick oss att skratta, han fick oss att älska honom. Cermonin var fin men det känns fortfarande för orättvist och hårt för att på riktigt uppskatta den. Ska jag vara riktigt ärlig har jag inte jätte stor koll på vad som hände eller vilka som var där för att jag var så uppe i min sorg och inne i mig själv.

Jag såg på era kommentarer från mitt förra inlägg att det finns skilda meningar angående antidepressiva och jag har inte fattat något beslut så länge. Normalt hade jag inte ens övervägt det men just nu så känns det lite som att om jag inte behöver lida som jag gör nu varför då göra det. Även om jag vet att jag måste sörja, jag måste bearbeta min sorg och min ångest men om jag knappt orkar med mig själv plus att jag blir annorlunda mot mina nära kanske det är det bästa. Men som sagt har jag inte bestämt mig ännu. Det här med att må dåligt och ångest bär ju faktiskt med sig en positiv sak för min del och det är min kreativa åder. Jag skriver och ritar mycket mer och bättre när det inte är som allra jobbigast.

Det är sjuk jobbigt att ständigt ha ett svart moln runt sig, tryck och smärta i bröstet och förvirring och yrsel i huvudet. Att stå och prata med någon och ändå ha Viktors och Helens ansikte inpräntat på näthinnan, att bli påmind när man minst vill och anar det med flashbacks från tiden de var levande och när jag sett dem efteråt. Att se någon gå en bit ifrån som liknar någon av dem och bli medveten om att man trots allt ändå innerst inne hoppas att det ska vara den personen och besvikelsen när man inser att det inte kan vara så. Att vilja smsa, ringa, krama eller prata med dem och veta att jag aldrig kommer att prata med någon av dem igen.
Jag älskar dem och jag hatar det som hänt dem!

Ett stort TACK för allt ert stöd och era kommentarer! Det betyder enormt mycket!