Att tappa kontrollen...

Det verkade vara en bra mysig idé men jag hade tänkt fel. Vi hade pratat flera stycken om att gå men det slutade med att det var vi två som gick. Vilket kändes mysigt och kul! När vi började närma oss blev jag påmind, å nej, folket. Jag som kan ha lite svårt med folksamlingar när jag inte mår bra. Jag hade antingen glömt eller förträngt det faktumet. Vi skulle käka, men det var sjukt länga köer till alla mattälten. Vi hittade ett Langosställe med lite mindre kö än de andra och käkade, gott!
När vi ställde oss snett framför scenen för att se någorlunda bra och väntade halvtimmen innan det var dags. Vi gillar båda Timbuktu och hade laddat lite under dagen med att lyssna på låtarna. Vi stod bra och han började spela. Jag vet att jag börjar bli äldre men jag hade verkligen lovat mig själv att aldrig bli bitter och gnällig. Runt omkring oss stod tonårsgrupperna. De rökte och trängde runt med sina cigg lite varstans. Alla rökte hela tiden och jag hade kanske inte brytt mig supermycket om jag inte redan hade lite svårt att andas. Efter en tre-fyra låtar i det redan trånga publikhavet började fler och fler av dessa tonårsgrupper att tränga och kränga sig förbi. De ställde sig precis i vägen för all syn och jag såg absolut ingenting alls längre. Jag blev riktigt irriterad och jag gnällde och blängde över deras beteende. Efter att ha räknat till tio, typ fem gånger, alltså femtio, undrade jag vad jag höll på med. Jag brukar inte bry mig om småsaker, jag har själv varit ung och jag skulle inte låta dem förstöra min upplevelse. I stället dansade jag, skrålade med och försökte att njuta av stunden. Då kom en tjej och ställde sig mitt framför mig. Det var så trångt redan och jag fick hennes nacke rakt i huvudet. Jag sa till henne att jag inte stått där långt innan konserten för att stirra in i hennes nacke. Hon flyttade sig men hennes kompis som hört hela konversationen tyckte att jag skulle få titta på hennes nacke ist. Problemet var att hon inte stod still, hon headbangade på något sätt, bara för att provocera mig såklart, så att hennes hår landade i min mun. Jag försökte att flytta mig men det gick inte utan att någon annan blev lidande så jag försökte stå ut. Efter en stund tappade jag kontrollen jag blev så arg att jag nästan kokade, jag puttade till henne och skulle nästan kunnat ha gjort det ännu hårdare, så arg som jag var. Händelsen gjorde att jag inte orkade vara kvar. Jag var så besviken och ledsen på mig själv att jag låtit mig själv påverkas, jag bryr mig inte på sånt, inte längre i alla fall. Usch nä, när man inte mår bra psykiskt ska man inte ge sig ut på sådana äventyr....

Maunen den gula!

Gubben i månen är full igen. Är det därför jag känner mig knäpp? Tänker knäppa tankar. Jag har god tillförsikt men har svajat lite ikväll, kanske normalt under omständigheterna, det händer mycket nu, minst sagt! 

Idag har: jag börjat jobba, 

Boba börjat fritids, 

Lille börjat STORA avd på dagis, kan ni fatta? 

Visning på huset,

Jag börjat träna igen, efter ett uppehåll. Uppehåll brukar inte vara så himla bra. Har satt upp nya mål, lite orealistiska kanske men alla mål är bra! 

Är man knäpp om man funderar på att bära in ett av barnen i sin säng för att slippa sova ensam, vänta jag vet redan svaret, ja. Man är knäpp, jag är knäpp. Jag gör det inte men jag vill! 

Nu måste jag sova för vi har en lång dag framför oss imorgon... Pust pch stön. 

Väder och vind

Efter alla tunga inlägg kommer här ett väder- och vind-inlägg. 

Ingen som gillar värme kan klaga på att vi inte haft en varm, skön sommar. Men idag, ikväll har jag haft riktiga höstfeelings. En kompis hade redan höstkänningar tidigare i veckan men hon ser framemot hösten mer än vad jag gör. 

Det blåser mycket och man får en liten känsla av att det inte kommer att vara så pass torrt att våta saker i trädgården hinner torka väder mer i år. Ni vet saker man ska ta undan för vintern. Jag anar en ganska full måne utan för fönstret och träden liksom vajar och avger skuggor i gatulampornas sken. Dessutom är det ju mörkt mycket tidigare. 

Annars ligger huset ute på hemnet nu, det var visning idag, det var tydligen ganska mycket folk. 

Imorgon börjar jag jobba efter typ fyra månaders sjukskrivning, lite läskigt men ändå kul. Barnen börjar på fritids respektive förskola och Boba ser framemot att börja skolan om en vecka. 

Ha en underbar vecka och glöm inte att fånga ögonblicken!