Tänk om jag gör fel?

Jag ägnar stora delar av dagen åt att fundera på hurvida jag gör fel eller säger fel saker till folk. Det kan vara bästa vännen, dagisfröken eller grannen. Oftast tänker/reflekterar säkert inte alls de jag pratar med över det jag säger men jag inbillar mig det. Ibland kommer jag på mig själv att jag ursäktar det jag sagt eller gjort utan att egentligen inte behöva göra det. Alltså det är svårt att förklara. Det är småsaker bara men jag gör dem stora i huvudet.
När människor i min närhet genomgår kriser är detta mer märkbart för mig själv. Det är jobbigt men jag vet att jag har problem med det och försöker att hantera det. Jag och mina vänner pratade lite om detta häromdagen och det är väl bara att inse att ibland blir det fel och det är nog inte hela världen.
Jag har varit ute och gått idag, imorse var det regnigt men sen blev det superhärligt. En promenad hem från dagis tar 20 minuter annars idag tog den 1,5 timme eftersom vi tog omvägar och njöt av vädret.

Natti

Skönt!

Det är så skönt att det är finare väder. Har varit ute och gått, lekt på lekplatsen och varit en sväng i Malmö hos min fina vän.
En mysig dag.
Nu ska jag försöka sova.

En sorglig dag

Det visade sig bli en fruktansvärt sorglig dag idag... Är så ledsen och tänker på min finaste vän och hennes familj. Önskar att jag kunde göra ngt mer...

Neutral

Jag har alltid varit ganska neutral när det gäller Kungahuset i Sverige. Det är väl trevligt men jag skulle inte bli ledsen el upprörd om det lades ner.
Nu har det kommit en prinsessa och det är såklart jättekul för alla berörda. Det är inte det jag reagerar på, plötsligt slår det mig att folk är så innerligt villiga att ha kvar Kungahuset. Man har så svårt att acceptera att andra människor får skattemedel i Sverige men den familjen är undantaget. Jag tycker att det är jättemärkligt att det är så mycket mer accepterat att de får skattepengar än de som verkligen behöver. Jag kan visst betala några extra kronor för att behålla Kungafamiljen men det känns mer angeläget att behålla vårdpersonal eller skolpersonal tex. Det finns säkert många kostnader o samhället som är onödiga men det var just denna som var aktuell idag. :)

Mina fina vänner, jag tänker på er i er svåra stund. Det känns så orättvist och jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för att minska er smärta och ert lidande. Ni får ta er igenom en dag i taget och behöver ni hjälp och stöd finns vi här!

Hjärtedagen och återbesök.

Idag var det dags för återbesök. Jag har varit i farten i stort sett varje dag sedan A började jobba så denna veckan skulle jag ta det lugnt med inbokningar. Klockan ett var det bokat ett besök hos BM, så mellan dagislämning, vilket idag var badlämning, och BM la jag mig faktiskt ner raklång i soffan medan Lille sov en stund i vagnen. Har inte gjort det på jag vet inte hur länge. Det blev inte så långvarigt dock eftersom min plutt inte ville sova längre än en stund. Så då passade vi på att mysa och skratta lite och förbereda inför kvällens alla hjärtans- middag.
Vi gick såklart igenom förlossningen hos BM och det var eg. så som jag kom ihåg det. Den aktiva förlossningen räknade hon till 2-2,5 timmar. Så det gick verkligen fort när det väl var igång. Vi pratade även om Laryngon, amning och annat. Hon tyckte att jag var så lugn trots allt. Undrar om det är så att jag är lugn eller om jag bara har ett "brave face". Det kanske beror lite på för jag känner mig ledsen och orolig ofta men det är kanske framförallt när jag är ensam. I alla fall tyckte hon det och det tycker jag är roligt. Annars var allt bra.
Bilturerna är nog det jag tycker är jobbigast. Vi har ju båda barnen bak och gråter Julius blir jag totalt och brutalt stressskadad, kan inte tänka, det kränger i hela kroppen och jag mår dåligt. Han kan bli hysteriskt ledsen plötsligt och hela kroppen, hela min instinkt vill göra allt för att trösta honom. Oftast hjälper det inte alls att bara stanna och ge nappen eller något liknande. Dessutom är det kallt som sören och då är det ännu svårare att ta upp och ut honom ur stolen. Nä jag drar mig för att köra själv men också med A. Blir Lille ledsen så blir han oavsett om A är med eller inte. Vet jag att han är mätt så är det lättare. Kanske får jag börja väcka honom en stund innan och ge mat så att han är fullmatad innan vi sätter oss i bilen. Vad tror ni? Jag har alltid haft inställningen att man endast ska väcka barn/bebisar om man verkligen måste. Risken är ju att han blir mer tokig eftersom man väkt honom?!
Nu ska jag sova. Har haft väldigt ont i kroppen nu på em-kvällen.
Natti

Livet

Jag är så tacksam över att jag har mina killar härhemma. Just nu sover alla tre. Jag fick mig ett gott skratt när jag kom ut i köket och såg att A hade somnat ifrån en halv macka.
Det är några av mina vänner som har det jäkligt kämpigt just nu.  Som jag önskar att jag kunde göra mer, men man kan bara finnas där. Usch så jobbigt det är att inte kunna säga att "det kommer att bli bra, det kommer att lösa sig" när man vet att det inte kommer att göra det. Alltså man lär sig att leva med sorgen men den finns där alltid ibland tydligare, ibland mindre tydligt. Det finns inget annat val än att gå igenom det jobbiga och lära sig leva med det och så småningom kommer dagen, den dagen man förut aldrig trodde att man skulle få uppleva igen, när man känner sig lycklig, men inte hel. Jag har inget långvarigt tillstånd av lycka. Utan det handlar om små stunder av lycka, av tacksamhet. Framförallt över min vackra familj och mina fina vänner.
Mina tankar finns hos er mina fina vänner jag önskar att ni inte behövde drabbas av detta hemska onda...
Natti

Duktig

Plutt var så duktig hos farbror doktorn! Doktorn tog sig tid och svarade på våra frågor, vi fick både positiva och negativa svar ang. Laryngomalacin. Det kommer att bli bättre så småningom men kan bli sämre och blir det sämre får vi Operera. Ett mindre ingrepp men jag trodde att Julius hade en lindring form och skulle slippa. Vi vet ju inte kanske slipper han men kanske inte. Men men även om det är jobbigt är det en lindring åkomma om man jämför med andra och jag är glad att det inte är direkt farligt.
Haj på en stund

Det räcker INTE!

Jag blir förbannad, irreterad, frustrerad, ilsken, besviken och fruktansvärt ledsen över hur människor, sjuka och anhöriga blir behandlade inom sjukvården. I ett I-land som detta när man drar ner och drar ner på sjukvården för att gemeneman ska ha några extra hundralappar i plånkan varje månad. Det är fan inte okej.
Om vi börjar med mina nära som gått bort. Både Viktors och Helens död hade gått att förhindra om läkarna varit uppmärksamma. När det gäller Helen skulle läkaren inte ha beslutat att ta bort hjärtövervakningen, hade hon haft den, hade personalen kunnat återuppliva henne i tid, istället för att inte ha någonsomhelst koll på hur länge hjärtat varit stilla. Då hade inte skadorna på hennes hjärna blivit så omfattande och vi hade inte behövt stänga av respiratorn. Viktors läkare hade bara behövt röntga hans lungor för att se hur allvarlig hans lunginflammation var så hade de lagt in honom direkt, det ska de göra. Då hade han varit på rätt ställe och kunnat få den medicin/hjälp han behövde. De dog, togs ifrån oss för att läkarna gjorde missar!!! Jag får aldrig mer se dem, krama dem eller höra deras röster... De får inte se, uppleva deras dotter/syster gifta sig i sommar. Det är fanimej en stor sorg.
Sjuksköterskor och undersköterskor jag har träffat i samband med Julius svårigheter, har varit helt outstanding, fantastiska när det gäller patient- /anhörig-kontakt, speciellt om man ser till hur få de är, alla nya besparingar och hur lite de belönas för mödan. De berättade att from detta året ska ytterligare nerskärningar ske på några hundra personer inom SUS. Läkarna har inte tid eller tar sig inte tid för något extra knappt för patienterna eller deras anhöriga. Det är de som måste ta beslut och informera om medicinering till exempel. Sen får man inte tag i dem när man behöver. De, politikerna som beslutar, verkar tro att folk blir sjuka 9-17 vardagar, annars finns det en jourläkare som har femtioelva avdelningar att tillgodose ensam. Det är människor och liv det handlar om, är det verkligen inte värt mer än detta? Vi måste se till att förbättra vår bristfälliga sjukvård inte försämra!