Jag ägnar stora delar av dagen åt att fundera på hurvida jag gör fel eller säger fel saker till folk. Det kan vara bästa vännen, dagisfröken eller grannen. Oftast tänker/reflekterar säkert inte alls de jag pratar med över det jag säger men jag inbillar mig det. Ibland kommer jag på mig själv att jag ursäktar det jag sagt eller gjort utan att egentligen inte behöva göra det. Alltså det är svårt att förklara. Det är småsaker bara men jag gör dem stora i huvudet.
När människor i min närhet genomgår kriser är detta mer märkbart för mig själv. Det är jobbigt men jag vet att jag har problem med det och försöker att hantera det. Jag och mina vänner pratade lite om detta häromdagen och det är väl bara att inse att ibland blir det fel och det är nog inte hela världen.
Jag har varit ute och gått idag, imorse var det regnigt men sen blev det superhärligt. En promenad hem från dagis tar 20 minuter annars idag tog den 1,5 timme eftersom vi tog omvägar och njöt av vädret.
Natti
Så ska du inte tänka gumman!! De som inte kan acceptera dig så som du är är inte värda att slösa energi på!!Du är unik och precis så som Unni ska vara <3 Det är därför jag och alla andra runt omkring dig tycker om dig!! Massa kramar!!// Cissan
SvaraRaderaSå länge man kan stå för det man sagt behöver man aldrig ursäkta sig, ;)
SvaraRadera