Till vilket pris?

Visst sitter det bra när vi har de extra 100- eller 1000-lapparna på bankkontot som vi kan tacka Alliansen, med Anders Borg i spetsen, för. Kanske kan vi lägga undan till något vi verkligen önskar, kanske kan vi unna oss ett extra par skor eller lyxa till det i matkassen på helgen. Regeringen satsar stort på Facebook och restauranger och det är ju bra, eller? Vem är det nu som drar nytta av det? Hrm...
Inte är det de gamla på de upphandlade äldreboendena som svälter i hjäl. Inte heller är det de sjuka som först får armbåga sig fram för att ens få reda på och få bota sina sjukdommar, för att sen bli tvingade ut i arbete allt för tidigt eller bli utförsäkrade. Det är inte eleverna på de allt mer segregerade skolorna. Inte föräldrarna i de mest utsatta, fattiga områdena heller, som får det värre på grund utav de växande klassklyftorna.
Man kan helt enkelt inte klaga på hur samhället behandlar de som på ett eller att annat sätt har det svårt om man röstat på Alliansen. Det är helt enkelt så att där prioriteras inte samhällets svagare.
Egentligen kan man inte räkna med oppositionen heller. Det har visat sig att den är i stort sett obefintlig. Socialdemokraterna har en oberäknelig ledare som tappat folkets förtroende totalt, det är väl knappt någon i almänhet som har någon aning om vilket partiprogram han egentligen för. Oavsett vilken inställning man har till honom handlar allt mer om honom som person än som hans politik. Miljöpartiet vänder sig ganska mycket efter vinden och anpassar sig efter var de tror att de kan få mest framgång. Och Vänstern, ja, jag vet faktiskt inget mer än att Lars O slutar så får vi väl se hur det går.
Detta är mina personliga åsikter! Vad jag egentligen tycker vet jag inte mer än att jag är så superglad över att Borg & co har rott Sverige någorlunda bra igenom en ekonomisk-världskris samtidigt ¨som jag är så arg för att de bara trampar på det jag anser som något av det absolut viktigaste i vår värld nämligen MEDMÄNSKLIGHET. Även om jag både vill ha kakan kvar och äta den tror jag ändå att jag i slutändan hellre betalar lite extra skatt för att äldre, barn och sjuka ska ha det bättre än idag. Inte till Facebook och sänkt restaurangmoms. Men i stort sett skulle jag gärna se en skärpning hos samtliga partier och omprioritering!!!!

I min säng...

Just nu...

Trött typ alltid

Jag är mer eller mindre trött för det mesta men det har ju sina förklaringar.

Vet inte om jag skrivit om det tidigare men det har kommit så tråkiga besked till några av mina nära och kära på sistone deras anhöriga eller de själva. Cancer är en lömsk sjukdom och mycket runt omkring har kretsat runt det. T o m tv programmen har handlat om det tycker jag. Min mormor, morfar, morbror och storasyster har drabbats och dött till följd av det så visst har det funnits nära. Det är så skrämmande fast att man vet att det går att besegra ibland. För en del är det för sent. Det är bara att önska med all kraft att de som går att bota, botas. Jag tänker på er som drabbats väldigt mycket!

Bebisen växer och frodas. Det är inte jättelångt kvar nu. Läääääängtar efter att se den lill* filuren. Känner ganska mycket tryck neråt och stickningar liksom. Även om jag nästan tar förgivet att gå över och/eller sättas igång, undrar jag ibland om h*n är på väg. Har dessutom en del förvärkar som gör ont. Vi får se helt enkelt.
I helgen har vi mest tagit det lugnt. Har fikat en hel del.. Ajabaja... ;)

Min vän från Östersund är hemma så jag ser verkligen framemot en dejt med henne och hennes lillplutt i veckan, han blir förövrigt ett nu i dagarna, lille mirakel M! :)

Nu ska jag gå och lägga mig hos min lille underbara son som somnat till filmen Bilar i vår säng. Jag älskar den pojken mer än ord kan beskriva! Han är underbar. Varje dag berättar vi för varandra hur mycket vi älskar varandra. "Jag älskar dig mest i hela världen, så mycket, så mycket, högt upp ovanför molnen ut i rymden" eller "vem älskar mamma mest i hela världen" följt av ett "JAG" och en uppräckt arm, kan det låta och så ska vi bräcka varandra. Undrar så hur länge vi kan hålla på så innan han kommer att tycka att det är larvigt? Bäst att njuta så länge det varar.

Ha det bra!!

Där bor...

... En liten bebis i magen. Här med pussmun. Fin! Oron och nervositeten la sig lite och det kom lite tårar när jag såg att det faktiskt är en bebis. Ja, jag vet ju att den känns och rör sig och så men ändå. Den beräknas väga ca 2400 g nu och vid födseln 4000g , så en plan kommer att göras för att jag inte ska gå över tiden. Glädje i denna annars ganska jobbiga tid, många dåliga besked till nära och kära har kommit den senaste veckan, en och en halv. Och mina tankar finns hos er fina vänner!
Ha det bra!

Pirr

När jag har varit ifrån min lille plutt en längre tid, tex när han är på dagis, och vi ska träffas igen längtar jag så mycket. När jag sätter mig i bilen och är på väg till honom eller när jag vet att han är på väg så pirrar det i magen av längtan. Ofta kommer han in på natten eller tidig morgon och ligger hos oss en stund men om han inte gör det och jag vaknar innan honom då kommer samma längtan när jag hör hans småspringande steg mot vårt sovrum eller när jag går in till honom. Härligt är det i alla fall. Det måste vara superjobbigt att vara separerad och behöva vara ifrån sitt barn även om det är för barnens bästa. Det är jobbigt att vara ifrån sitt/sina barn ofrivilligt oavsett orsak egentligen.

Annars är det mesta som vanligt. Jag har ont i fogarna men mår bra annars. Har börjat få halsbränna så det gäller att se upp med vad jag äter, speciellt på kvällen. Bebisen i magen är livlig och det är häftigt att man både kan se och känna rörelser utanpå magen flera gånger om dagen, att det bara är lite hud och så mellan oss.
Jag vågar fortfarande inte ta något förgivet och är livrädd med jämna mellanrum. Jag försöker att tänka positivt men på något sätt är det som att det sitter i ryggmärgen, när det börjar närma sig besök hos BM eller UL så blir jag så rädd att det känns som hjärtat ska stanna.
På torsdag är det dags för Tillväxt UL.

Ha det bra!