När jag har varit ifrån min lille plutt en längre tid, tex när han är på dagis, och vi ska träffas igen längtar jag så mycket. När jag sätter mig i bilen och är på väg till honom eller när jag vet att han är på väg så pirrar det i magen av längtan. Ofta kommer han in på natten eller tidig morgon och ligger hos oss en stund men om han inte gör det och jag vaknar innan honom då kommer samma längtan när jag hör hans småspringande steg mot vårt sovrum eller när jag går in till honom. Härligt är det i alla fall. Det måste vara superjobbigt att vara separerad och behöva vara ifrån sitt barn även om det är för barnens bästa. Det är jobbigt att vara ifrån sitt/sina barn ofrivilligt oavsett orsak egentligen.
Annars är det mesta som vanligt. Jag har ont i fogarna men mår bra annars. Har börjat få halsbränna så det gäller att se upp med vad jag äter, speciellt på kvällen. Bebisen i magen är livlig och det är häftigt att man både kan se och känna rörelser utanpå magen flera gånger om dagen, att det bara är lite hud och så mellan oss.
Jag vågar fortfarande inte ta något förgivet och är livrädd med jämna mellanrum. Jag försöker att tänka positivt men på något sätt är det som att det sitter i ryggmärgen, när det börjar närma sig besök hos BM eller UL så blir jag så rädd att det känns som hjärtat ska stanna.
På torsdag är det dags för Tillväxt UL.
Ha det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar