Jag är mer eller mindre trött för det mesta men det har ju sina förklaringar.
Vet inte om jag skrivit om det tidigare men det har kommit så tråkiga besked till några av mina nära och kära på sistone deras anhöriga eller de själva. Cancer är en lömsk sjukdom och mycket runt omkring har kretsat runt det. T o m tv programmen har handlat om det tycker jag. Min mormor, morfar, morbror och storasyster har drabbats och dött till följd av det så visst har det funnits nära. Det är så skrämmande fast att man vet att det går att besegra ibland. För en del är det för sent. Det är bara att önska med all kraft att de som går att bota, botas. Jag tänker på er som drabbats väldigt mycket!
Bebisen växer och frodas. Det är inte jättelångt kvar nu. Läääääängtar efter att se den lill* filuren. Känner ganska mycket tryck neråt och stickningar liksom. Även om jag nästan tar förgivet att gå över och/eller sättas igång, undrar jag ibland om h*n är på väg. Har dessutom en del förvärkar som gör ont. Vi får se helt enkelt.
I helgen har vi mest tagit det lugnt. Har fikat en hel del.. Ajabaja... ;)
Min vän från Östersund är hemma så jag ser verkligen framemot en dejt med henne och hennes lillplutt i veckan, han blir förövrigt ett nu i dagarna, lille mirakel M! :)
Nu ska jag gå och lägga mig hos min lille underbara son som somnat till filmen Bilar i vår säng. Jag älskar den pojken mer än ord kan beskriva! Han är underbar. Varje dag berättar vi för varandra hur mycket vi älskar varandra. "Jag älskar dig mest i hela världen, så mycket, så mycket, högt upp ovanför molnen ut i rymden" eller "vem älskar mamma mest i hela världen" följt av ett "JAG" och en uppräckt arm, kan det låta och så ska vi bräcka varandra. Undrar så hur länge vi kan hålla på så innan han kommer att tycka att det är larvigt? Bäst att njuta så länge det varar.
Ha det bra!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar