Otur eller ngt?

Började ju känna mig lite bättre igår och har bestämt att jag ska gå till jobbet imorgon. Igår kväll började jag må lite konstigt och jag gick och la mig tidigt, typ vid nio. Sen hade jag en riktigt jobbig natt med magsmärtor och annat. Idag är jag helt matt och slutkörd. Utanför fönstret är det en riktigt fin dag, jag vill inget hellre än att gå ut och känna solen värma mig, men jag är för trött. Det måste ha varit någonting jag har ätit. Detta är inte alls vad jag vill, det vill ju ingen, men jag vill vara ute, hitta på saker, inte vara begränsad, då mår jag dåligt psykiskt. En vän som jag inte sett på hur länge som helst skulle kommit hit men det fick jag ställa in. Inte kul alls! Nej, jag har iaf orkat städa toaletten och tänkte ta mig in i duschen, om inte annat ska jag låtsas bli frisk.

Ha en strålande fin dag alla fina människor!!!

I tid?!

Trött, hostig och snuvig. Tänkte lägga mig vid tio, klockan är 22:45 så det är inte så mycket senare. Duschade av håret också så att jag inte har en massa pollen i det. Vill inte ha en upprepning av de senaste nätterna. En glad överraskning väntade i sängen. Jag hade glömt att jag nattade honom i min säng, det har nog inte hänt sen han var bebis. Så mysigt det är att känna den lilla kroppen bredvid mig. Han som är så full av spring, ligger nu stilla och jag lyssnar till hans andetag som så många ggr förr. Då, förr, räknade jag, lyssnade jag, försökte jag hålla koll på att ingenting skulle avvika. Så lät han ju ganska mycket också min lille kille. Han börjar bli stor, pratar en del, förstår det mesta och är så härlig, precis som storebror!  

De är det finaste jag har, mina älskade barn! 

Fredag

Idag är det fredag, härligt men eftersom jag har varit sjuk är det lite svårt att hålla reda på dagarna tycker jag.
Glädjande besked har kommit, min pappa har inga metastaser och börjar sin strålbeh nästa vecka. Hoppas bara på att det går så smärtfritt det bara kan.

Vädret är underbart men vågar ju knappt vara utomhus. Men jag har hopp om att vara bra nästa vecka. Jag sover dåligt på nätterna p g a andningen och dessutom blir jag trött både av allergin och av alla mediciner. Så energinivån är inte så hög kan man säga.

Stort tack till alla ni som visat omtanke, det är fanimej så himla upplyftande att veta att det faktiskt finns så många som bryr sig om en, även om man inte pratat eller pratar varje dag, vecka eller ens månad.

Kram till er alla!

Det vi alla har längtat efter..

Är här.. Våren, solen och värmen! 

Sedan jag kan minnas har jag haft allergi och astma. Framtills jag var 20 år nästan låtsades jag knappt om det förutom att jag försökte hålla mig borta från alla som hade katt hemma. Ibland ignorerade jag problemet och åkte ändå hem till någon med katt, fick astmaanfall och åkte in på barnakuten och inte allt för sällan fick jag stanna kvar dagar, ibland veckor. Mer om det en annan gång. Nu mer om denna fantastiska vår. Jag skulle vilja öppna alla mina fönster och släppa in våren, jag skulle kunna tillbringa varenda vaken sekund utomhus, njuta av solens strålar som smeker och värmer min hud, jag älskar det! 

Förr märkte jag inte av det, det har liksom kommit smygande mer och mer för varje år, värre och värre symptom har jag fått. Lite som mensvärk i mitt fall, det blir bara värre och värre för varje gång. Då, i början så var det mest i mitten, slutet av sommaren man kom på: just det fan jag är ju allergisk mot gräs och tog sporadiskt en allergitablett när behovet kom. På senare år börjar förberedelserna några månader i förtid. Har vi alla mediciner inför Pollensäsongen? Preppar och förbereder inför ögonkli, näskli, öronkli, ja, det kliar i öronen också, och den hemska, långvariga snuvan. På dagen kan jag känna att Pollenhalten i luften har stigit. Jag vet vad jag ska göra, jag är van. Jag ökar min medicinering behandlar, lungor, ögon, näsa och tar tabletter. Denna gången är det värre en någonsin för min andning, jag ökar min dagliga dos mot astma ytterligare. Jag kan inte träna, nätterna är fördjävliga och det hjälper liksom inte vad jag än gör. Jag börjar varje morgon genom att ta nässprayen, ögondropparna, tabletter utöver min vanliga medicin. Det går en vecka och jag är fortfarande inte bättre, sämre faktiskt. Det kanske inte är Pollen då? Jag hostar, har svårt att andas och är väldigt hängig. På jobbet har jag svårt att prata i telefon, vilket är nödvändigt. Jag vet inte vad jag ska göra, jag ringer till sjukvården vars växelsystem ligger helt nere, får jag reda på sen, och får inte tag i någon. Så här jobbigt med andningen har jag inte haft på länge och det påverkar hela mitt liv, på alla sätt möjliga. Jag fungerar inte riktigt. Åker till akuten och efter många timmar säger de samma sak som jag själv misstänkt men ändå inte vill fatta på något sätt. Det är så mycket Pollen ute nu så det måste vara att det har triggar igång din astma. Jag får alltså svårt att andas av utomhus, Björkpollen, som är min stora fiende just nu, finns överallt utomhus det går inte att komma ifrån. Gräs, som alltid har varit värst har jag koll på. Jag kan sitta inne i mitt hus och bli sjuk för att mina nitiska grannar envisas med att klippa gräset var-varannan dag. Jag kan gå in när jag kanske precis har satt mig ner för en paus i solen och någon plockar fram gräsklipparen, ta en omväg när jag ser nyklippt gräs eller undvika att sätta mig i gräs som är nyklippt. Men jag KAN inte undvika björken. Jag har haft astma länge, jag är ganska van så för mig är det en vardag. För er som inte vet, ja ni har säkert hört den klassiska stoppa ett sugrör i munnen, håll för näsan och andas genom sugröret, det är nog inte så himla långt ifrån skulle jag tro. Tänk er att gå omkring och inte kunna andas ordentligt, städa, lyfta era barn, laga mat eller vad det nu kan vara. 

Alla barn vill ha husdjur, mina kan aldrig få det. Inte ens ett litet vackert björkris som sonen har lagt ner tid och energi på att göra på förskolan kan komma in. 

Det är dessutom en väldigt stor skillnad på vad jag klarar av och kan hantera när jag mår bra i min andning och inte. Så ni som känner den sidan av mig när jag mår bra, när jag kan hantera en lång stund, till och med en natt hemma hos någon med hund, behöver inte bli förvånade. När jag är bra är jag faktiskt väldigt tålig. Nu hoppas jag bara att min lille pojke som även han har en massa allergier blir av med sina så att han slipper bli begränsad i vardagen. 

Tandläkaren!

På Folktandvården i Kävlinge är det tydligen svårt att lyckas med en så enkel sak som en bettskena. 

Då jag vaknade med huvudvärk, värk i käkarna och skavda framtänder ringde jag för att akut fixa en bettskena. Dagen efter fick jag tid för att göra avtryck och efter ca två veckor skulle det vara färdigt. 

Jag åkte dit gjorde avtryck och åkte tillbaka till jobbet. Men någonting gick fel och jag fick komma tillbaka för att göra nya avtryck. Nästa gång kom jag slutför att hämta skenan och den var för stor. Nya avtryck gjordes och även denna gången blev något fel och nya avtryck behövdes. Den nya bettskenan kom efter några turer fram och tillbaka. Min tandläkare, som faktiskt är jättebra, det är inte hennes fel, hörde med sin chef om jag kunde få den lite billigare, den kostade trots allt ca 3000kr och jag har betalt både arbetstid och bensinpengar åt att åka fram och tillbaka. Svaret blev nej. Jag åkte hem med min nya dyra bettskena, sov med den en natt och upptäckte att det var hål i den. Ringer Folktandvården och ska bli uppringd. Efter nästan en vecka utan att höra något från dem, ringer jag igen, då är jag bortglömd! Åker dit för att lämna avtrycken jag fått med mig hem. De skickas iväg men duger inte. Nu har jag återigen varit och tagit nya avtryck till en ny bettskena. Kan denna Cecilia, chef för folktandvården i Kävlinge verkligen motivera, varför jag inte ska få rabatt kompensation för alla dessa extra besök, som har inneburit så mycket uppoffrad tid, både arbetstid, semestertimmar och fritid och pengar för mig. När deras egna tid tydligen är värd rätt mycket? Någon som inte ser det ironiska i detta? 

Tjejkväll

I fredags var det tjejmiddag hos fina M, många trevliga girls och god mat. 

I lördags jobbade jag och idag har vi hunnit plocka frukt, fika och lite annat smått och gott! 

Hoppas att ni har haft en bra helg! 

Det man inte kan kontrollera..

Det händer mycket i våra liv. Vissa saker går att kontrollera andra inte. Jag var i huvudstaden igår med jobb, innan skrämde jag och en kollega upp mig lite. Angående det försvunna planet härom veckan. Jag bestämde mig, jag orkar inte oroa mig jag kan inte kontrollera det ändå. 

En väldigt nära anhörig har fått ett cancerbesked. Det där beskedet ingen vill ha. Det skrämmande ordet, det som på olika sätt påverkar både den som får beskedet och de som finns runt omkring. Ett cancerbesked kan betyda någon sorts behandling med olika grader av biverkningar, eller i värsta fall det vi alla fasar för, att den vi älskar tas ifrån vår värld, att leva i sorg och saknad. 

Ni som följt mig, ni som känner mig, ni som känt med mig vet att det varit mycket för oss.  Ja, alla har vi våra problem, våra sorger och förluster men ni vet vad jag menar. Nästa söndag är det fem år sedan min systers hjärta slutade slå, och veckan därpå dog hon. Sorgen och framförallt saknaden gör sig påmind varje dag mer eller mindre. 

Min oro för min nära kan jag inte kontrollera för jag vet hur ont det gör att inte kunna prata, lyssna på, känna och krama personen. Stundtals känner jag mig nästan paralyserad och oförmögen att tänka klart, röra mig eller nästan att andas. Tänk om jag förlorar min älskade nära. Hur ska jag klara mig då? Hur ska jag gå vidare? 

Det ska gå att stråla, inom två veckor ska behandlingen påbörjas om det inte har spridit sig. Detta jävla OM! Denna jävla cancer! Måtte det inte ha spridit sig! 

Låt kampen börja! 

Ett försök till självbild med tre tokar!