Det man inte kan kontrollera..

Det händer mycket i våra liv. Vissa saker går att kontrollera andra inte. Jag var i huvudstaden igår med jobb, innan skrämde jag och en kollega upp mig lite. Angående det försvunna planet härom veckan. Jag bestämde mig, jag orkar inte oroa mig jag kan inte kontrollera det ändå. 

En väldigt nära anhörig har fått ett cancerbesked. Det där beskedet ingen vill ha. Det skrämmande ordet, det som på olika sätt påverkar både den som får beskedet och de som finns runt omkring. Ett cancerbesked kan betyda någon sorts behandling med olika grader av biverkningar, eller i värsta fall det vi alla fasar för, att den vi älskar tas ifrån vår värld, att leva i sorg och saknad. 

Ni som följt mig, ni som känner mig, ni som känt med mig vet att det varit mycket för oss.  Ja, alla har vi våra problem, våra sorger och förluster men ni vet vad jag menar. Nästa söndag är det fem år sedan min systers hjärta slutade slå, och veckan därpå dog hon. Sorgen och framförallt saknaden gör sig påmind varje dag mer eller mindre. 

Min oro för min nära kan jag inte kontrollera för jag vet hur ont det gör att inte kunna prata, lyssna på, känna och krama personen. Stundtals känner jag mig nästan paralyserad och oförmögen att tänka klart, röra mig eller nästan att andas. Tänk om jag förlorar min älskade nära. Hur ska jag klara mig då? Hur ska jag gå vidare? 

Det ska gå att stråla, inom två veckor ska behandlingen påbörjas om det inte har spridit sig. Detta jävla OM! Denna jävla cancer! Måtte det inte ha spridit sig! 

Låt kampen börja! 

Ett försök till självbild med tre tokar!