Det vi alla har längtat efter..

Är här.. Våren, solen och värmen! 

Sedan jag kan minnas har jag haft allergi och astma. Framtills jag var 20 år nästan låtsades jag knappt om det förutom att jag försökte hålla mig borta från alla som hade katt hemma. Ibland ignorerade jag problemet och åkte ändå hem till någon med katt, fick astmaanfall och åkte in på barnakuten och inte allt för sällan fick jag stanna kvar dagar, ibland veckor. Mer om det en annan gång. Nu mer om denna fantastiska vår. Jag skulle vilja öppna alla mina fönster och släppa in våren, jag skulle kunna tillbringa varenda vaken sekund utomhus, njuta av solens strålar som smeker och värmer min hud, jag älskar det! 

Förr märkte jag inte av det, det har liksom kommit smygande mer och mer för varje år, värre och värre symptom har jag fått. Lite som mensvärk i mitt fall, det blir bara värre och värre för varje gång. Då, i början så var det mest i mitten, slutet av sommaren man kom på: just det fan jag är ju allergisk mot gräs och tog sporadiskt en allergitablett när behovet kom. På senare år börjar förberedelserna några månader i förtid. Har vi alla mediciner inför Pollensäsongen? Preppar och förbereder inför ögonkli, näskli, öronkli, ja, det kliar i öronen också, och den hemska, långvariga snuvan. På dagen kan jag känna att Pollenhalten i luften har stigit. Jag vet vad jag ska göra, jag är van. Jag ökar min medicinering behandlar, lungor, ögon, näsa och tar tabletter. Denna gången är det värre en någonsin för min andning, jag ökar min dagliga dos mot astma ytterligare. Jag kan inte träna, nätterna är fördjävliga och det hjälper liksom inte vad jag än gör. Jag börjar varje morgon genom att ta nässprayen, ögondropparna, tabletter utöver min vanliga medicin. Det går en vecka och jag är fortfarande inte bättre, sämre faktiskt. Det kanske inte är Pollen då? Jag hostar, har svårt att andas och är väldigt hängig. På jobbet har jag svårt att prata i telefon, vilket är nödvändigt. Jag vet inte vad jag ska göra, jag ringer till sjukvården vars växelsystem ligger helt nere, får jag reda på sen, och får inte tag i någon. Så här jobbigt med andningen har jag inte haft på länge och det påverkar hela mitt liv, på alla sätt möjliga. Jag fungerar inte riktigt. Åker till akuten och efter många timmar säger de samma sak som jag själv misstänkt men ändå inte vill fatta på något sätt. Det är så mycket Pollen ute nu så det måste vara att det har triggar igång din astma. Jag får alltså svårt att andas av utomhus, Björkpollen, som är min stora fiende just nu, finns överallt utomhus det går inte att komma ifrån. Gräs, som alltid har varit värst har jag koll på. Jag kan sitta inne i mitt hus och bli sjuk för att mina nitiska grannar envisas med att klippa gräset var-varannan dag. Jag kan gå in när jag kanske precis har satt mig ner för en paus i solen och någon plockar fram gräsklipparen, ta en omväg när jag ser nyklippt gräs eller undvika att sätta mig i gräs som är nyklippt. Men jag KAN inte undvika björken. Jag har haft astma länge, jag är ganska van så för mig är det en vardag. För er som inte vet, ja ni har säkert hört den klassiska stoppa ett sugrör i munnen, håll för näsan och andas genom sugröret, det är nog inte så himla långt ifrån skulle jag tro. Tänk er att gå omkring och inte kunna andas ordentligt, städa, lyfta era barn, laga mat eller vad det nu kan vara. 

Alla barn vill ha husdjur, mina kan aldrig få det. Inte ens ett litet vackert björkris som sonen har lagt ner tid och energi på att göra på förskolan kan komma in. 

Det är dessutom en väldigt stor skillnad på vad jag klarar av och kan hantera när jag mår bra i min andning och inte. Så ni som känner den sidan av mig när jag mår bra, när jag kan hantera en lång stund, till och med en natt hemma hos någon med hund, behöver inte bli förvånade. När jag är bra är jag faktiskt väldigt tålig. Nu hoppas jag bara att min lille pojke som även han har en massa allergier blir av med sina så att han slipper bli begränsad i vardagen.