I tid?!

Trött, hostig och snuvig. Tänkte lägga mig vid tio, klockan är 22:45 så det är inte så mycket senare. Duschade av håret också så att jag inte har en massa pollen i det. Vill inte ha en upprepning av de senaste nätterna. En glad överraskning väntade i sängen. Jag hade glömt att jag nattade honom i min säng, det har nog inte hänt sen han var bebis. Så mysigt det är att känna den lilla kroppen bredvid mig. Han som är så full av spring, ligger nu stilla och jag lyssnar till hans andetag som så många ggr förr. Då, förr, räknade jag, lyssnade jag, försökte jag hålla koll på att ingenting skulle avvika. Så lät han ju ganska mycket också min lille kille. Han börjar bli stor, pratar en del, förstår det mesta och är så härlig, precis som storebror!  

De är det finaste jag har, mina älskade barn!