Tiden som tryter och människor som ryter.

Ska vi inte försöka att sluta ryta nu? Försöka att låta människor vara sig själva. Försöka att sluta ha regler och förmaningar om allt. Säg inte ditt, inte datt till barnen för då blir det fel på dem. Ha inte barnen på förskolan för tidigt, eller för länge, eller försent, ha helst inte dem där överhuvudtaget. Men vänta blir inte förskollärarna av med jobbet då? Nej just det vi ska ju jobba ihjäl oss för att ha råd att ge barnen allt det där som man måste ge barn för att det ska bli människor av dem. Låt inte barnen sitta förlänge med teknikprylar men de måste ändå vara uppdaterade för att hänga med. Och det måste vara utbildande spel, glöm inte det. Annars är man en dålig förälder. Inte nog med det för man är en dålig kvinna om man inte lagar mat till sina barn varje dag och det ska definitivt inte vara halvfabrikat. Man ska vara tränad men inte för tränad. Vi ryter åt den som skriver för ingående om sitt liv på FB, åt den som skriver för lite, måste den som skriver för personligt, åt den som är för engagerad, åt den som är puttinuttig, åt den som lägger upp för många bilder, listan är lång. Vi ryter åt dem som är olika oss, åt den som är smal som inte är nöjd, om den som är tjock som är nöjd, de som väljer en annan väg än den vi tar. Jag både ryter och blir ryten? åt. Men jag försöker att stanna upp, tänka till och att människor faktiskt, så länge de inte är brottslingar, gör sina val och då är det så. 

Annars så rullar det på. Jobb, barn osv... 

Haj!