IDOL

Ikväll har vi fredagsmys, allt är mysigt om man bortser från vårt ständiga host host, harkel harkel och snörvel. Tänk vilken tur ändå att vi känner varandra så bra och har varit tillsammans så länge, tänk så jobbigt att vara nyförälskad och sitta i denna ofrächa miljön ;). Till och med den lille plutten hostar, det har han iofs gjort ett tag men ändå. Vi har kollat på IDOL och jag har två favvisar i Tove och Erik, det finns andra som är otroligt bra och begåvade men mina favvsiar har något speciellt. Brukar faktiskt inte vara så inne i Idol annars, brukar kolla varannan helg eller så men tack vare Tove speciellt kollar jag mer än vad jag brukar, cred till henne! Måste även säga att Andreas Carlsson är en HOTTIE, har inte tyckt det lika mycket tidigare men WTF!!!

Jag nojjar lite inför imorgon när det är meningen att jag ska vaccineras, hoppas inte det är problem med min förkylning. Vi får se.

Saknaden är fruktansvärt jobbig, jag är fortfarande väldigt arg plus att jag har mycket svårt att acceptera att jag är så maktlös inför döden. Både för dem jag har förlorat och människor jag kan förlora och inte minst min egen dödlighet.

Nu får vi se vem som ryker ikväll...

Dunsa

vatten?!

Har vi tagit vatten överhuvudet nu? Ska jag ta min spruta i armen imorgon? Ska jag någonsin bli frisk? Detta är bara några av de frågor som surrar i huvudet för tillfället. Det är många fallskärmshopp och vi får bara hoppas på att våra skärmar vecklas ut.
Ha det toppen, kära läsare!

Dunsa

30-årsfest

I helgen var det fest, efter förra veckans sjukdomar osv blev det lite stressigt och allt gick inte helt enligt planerna men jag tror det blev bra ändå. Mycket folk gick hem ganska tidigt men vi var ett gäng som stannade och dansade ganska långt in på natten. Jag fick jätte fina presenter! Det var verkligen jätte trevligt, lite synd att man är stressad när man själv har fest bara.

Igår vaknade jag med nackspärr och förkylning, det verkar inte som det tar slut. Det är super jobbigt att förlora pengar plus att självförtroendet inte är på topp precis när man i princip
sitter fast i soffan. Någon som har något bra tips om hur man håller sig frisk? Förutom att träna och så för jag hinner inte börja träna mellan sjukdomarna för tillfället.

Nu kommer lite bilder:







Dunsa

Vad?

Nu har Viktors obduktionsrapport kommit och det framgår att han haft lunginflammation och det kan ha varit dödsorsaken. Han åt penicillin som inte hjälpte. Kunde någon läkare hjälpt honom om de haft någon efterkontroll eller vad är det som händer? Vi ska i alla fall ta reda på lite mer om hur det gick till.

Kan lägga till att mitt jobb suger (framförallt ekonomiskt) och jag vill gärna ha ett nytt så hojta om ni hör eller vet något...

Dunsa

Blandade känslor

Just nu börjar det hända lite nytt i livet, jag hoppas verkligen att allt går som vi önskar. (Jag är inte gravid) Samtidigt börjar min trettioårsdag närma sig, en dag som ska firas på lördagen. Med nära och kära men utan min älskade syster och systerson. Även julen närmar sig och det känns mycket jobbigt. Men jag ska försöka att tänka positivt och ägna mig åt att förvalta minnet av Helen och Viktor på allra bästa sätt.

Saknar mina fina!

Jobbet går bra men det beror mest för att jag kan gå i min egen värld med KENT boxen klingandes i örat hela dagarna. :)

DUNSA

Trögt

Det går trögt nu...

levande

Att vara levande är inte samma sak som att leva. Just nu känns det väldigt mycket som att jag bara är levande, det är ju inte så bara. Men jag lever upp emellanåt, när jag är bland folk eller pratar i telefon så kan jag stundtals känna mig nästan normal. Ibland sitter jag mest och filosoferar om varför, när och hur mitt liv har blivit som det blivit. Hur mycket av det som händer kan jag själv påverka? Eller hade kunnat påverka... Jag har en dröm och lite planer som jag är i full fart med att försöka få i gungning men det verkar som att det finns för många hinder. Det finns folk som hade kunnat påverka och hjälpa till så att det kan bli verklighet men det verkar inte finnas vilja.

Jag tittade på Grey´s i onsdags, hade glömt eller förnekat att det antagligen skulle vara jävligt jobbigt att se på. Det var det kan jag meddela, som att kastas med full kraft tillbaka i till April i år och smärtan som gror inne i mig förstärktes så in i helskotta. En situation där den fysiska personen finns kvar men inte personen, själen och att tvingas ta farväl, det var exakt det vi gick igenom. Att vänta och vänta efter ett svar, att få beskedet, det värsta tänkbara beskedet. Hur hela ens liv rasar sönder på några sekunder, minuter. Ett telefonsamtal, och efter bara någon månad ett värsta tänkbara besked EN GÅNG TILL, det är så sjukt tungt. Att förneka, att ringa om och om igen till mobiltelefonen och HOPPAS så fruktansvärt innerligt att den man älskar ska svara, men det händer inte. Döden hånar och skrattar oss rakt i ansiktet, det är alltid döden som segrar till slut men vi ska fan kämpa hårt för att det ska ta så lång tid som möjligt innan den vinner över oss.

Under tiden ser vi på livet, våra familjer, våra barn, våra vänner, naturen och LIVET och inser att vi måste vårda det vi har och försöka att göra så gott vi kan under den korta tid vi har.

Dunsa