Meningen med livet

är att vi ska förstå att meningen med livet handlar om kärlek. Att ta vara på varandra och inte låta ögonblicken bara passera och inte agera. Ändå är vi så rädda för något, eller helt enkelt för lata så vi stannar i våra vanor och mönster.

Sorgligt

Idag fick jag reda på, via Facebook, att en gammal vän och granne gått bort. Jag ringde upp en gemensam vän och frågade lite saker. Han hade tänkt ringa och berätta men det hade inte blivit av, vilket jag förstår. I alla fall hade han somnat in och hans föräldrar hade hittat honom i sängen, han hade epilepsi. Så jobbigt det måste vara att hitta sin son död i sängen. Vi sa alltid att: "vi får ta och träffas snart". Men det blev aldrig av och nu är det försent. Jag kommer alltid vårda mina goda minnen med Johan och vår tid på Åhusgatan! Han var som en stor och snäll nalle. Mina tankar går till hans familj som har gått och går igenom svåra prövningar.

Jag mår bättre nu och hoppas att vi är friska och krya allihop tills imorgon!
God natt!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Återkommer

När jag blivit frisk.... :(

Magen

Kvällarna går så fort nu när det är OS. Även om det är jätte kul att kolla på det, ska det faktiskt bli skönt när det är slut och allt återgår till det vanliga. Förkylningen och hostan sitter i som en igel.

Inatt efter vi lagt oss vaknade Boba och hade svårt att komma till ro. Efter en stund började han kräka i sängen, Anders säng som tur är, ni som känner mig vet hur jag är med min säng. :) I alla fall har han inte varit magsjuk på det sättet innan så han visste inte riktigt vad han skulle göra och inte jag heller. Snabbt bytte jag lakan och la ut handukar i hela sängen, jag misstänkte att det inte var slut. Nästa gång fick vi ta upp honom och duscha honom, mitt i natten, den lille stackaren. Jag vågade knappt somna, dels var jag rädd att jag inte skulle vakna och att han behövde mig, dels var jag rädd att han skulle kvävas, eftersom han är så ovan. Det blev en ganska stor tvätthög eftersom det fortsatte lite till på morgonen också. Vi får hålla tummarna att det är över nu och att vi andra klarar oss utan. Vi ska på lilla Alvas namngivningsfest på lör så vi måste vara friska och ha våra 48 timmar om vi ska dit. Hade en del bra bilder från bröllopet i lördags och ska bara kolla att det är okej att jag lägger upp bilder.

Nu är jag iaf mkt trött...

Natti

I ofas

Är inte i fas för tillfället. Saknar energi, varit förkyld i två veckor och inte kunnat träna. Trist..

Klockan..

... två på natten var vi hemma ungefär. Idag har vi mest slappat kan jag erkänna. Imorgon har jag en del att stå i. SJ stod iaf för taxin mellan Lund och Kävlinge vilket var himla positivt. Det var ju verkligen den värsta helgen på typ 25 år eller något sådant som det var så stora trafikstörningar. Vi hade tur som kom hem.

Resan upp var ganska ansträngande eftersom vi var stressade och Boba var på ett väldigt busigt humör. Sen var det ju lite kallare än vad vi väntat oss, så det blev lite mer inneaktivitet än vad vi kanske tänkt. Det var mycket skönt och mysigt och komma iväg några dagar.

Bröllopet var så otroligt fint. Jag kom lite tidigare eftersom jag som överraskning skulle sjunga en sång för brudparet och hade bestämt med toastmadammerna och bandet en övningsomgång. Så nervös jag var. När alla var samlade och brudparet kom ner för trappan släppte det iaf för en stund. De var så otroligt vackra och allt kändes verkligen så rätt... Allt var verkligen så bra och jag är så otroligt glad att bruden kände att hon ville dela SIN speciella dag med mig, och A förståss. Bruden är en väldigt genuin och fin människa och jag är så otroligt glad att vi hittat tillbaka eller kanske mer ombildat vår vänskap. Trots att vi kanske gjort det under svåra tider i våra liv. TACK till dig!

Igår hade jag en funderardag. Det är så konstigt, man kan inte se att någon bär sorg nuförtiden i Sverige. Förr fanns det regler om hur länge man skulle bära svart osv när man sörjde. Ibland önskar jag att folk kunde se det. Bara för att slippa känna att man måste berätta eller känna sig otillräcklig inför andra. Samtidigt som man inte vill bli stigmatiserad eller klassad som hon som har förlorat. Jag tänker lite på M som bara är tio år, att han inte ska bli den där pojken som förlorat sin mamma och inte har en närvaranda pappa. Utan att han blir sedd som den underbara killen han är.

Tåg

Sitter på tåget fortfarande. Vi är i alla fall på väg hemåt, vilket är SÅ j-a skönt eftersom de flesta tåg faktiskt varit inställda. Är det inte rälsproblem så är det hjulen som krånglar eller är det växlar och det största är förstås VÄDRET. Visst har vi haft en ovanligt kall och snöig vinter men norrut har de i alla fall snö VARJE år ändå blir all trafik lamslagen när det blir snö, hrm varför blir det inga förbättringar?Jaja, vi har i alla fall suttit på tåget minst 3 timmar extra pga förseningar... Lagom kul, vill bara hem! Det ska bli kul att se när vi lyckas komma hem! Vi kommer hem iaf, det är det många som inte gjorde idag. Det har varit en MYCKET trevlig helg och ett fantastiskt bröllop igår! Återkommer med en blogg om det sen, är helt slut i huvudet! Nu meddelade chaffisen att vi är ytterligare försenade... Hurra...


Min slagna hjälte..:)
- Posted using BlogPress from my iPhone

LIV

Det gick bra idag. Vi fick lite bra feedback och de tyckte att det var intressant och bra. Det var kul! Vi behöver mer övning ...

Det blev en liten diskussion som givetvis löstes men som fick mig att se hur präglad jag egentligen är av den tunga sorg och fruktansvärda förlust vår familj har drabbats av. Jag tänker så annorlunda mot de flesta, för de flesta slipper, som tur är, genomgå det vår familj gått igenom. För mig finns det inget konstant tillstånd av lycka. Jag kände mig lycklig för det mesta sommaren efter Bastian hade kommit. Det kan nog förklaras till en viss del av hormoner. Men det var som om jag gick och väntade på kaoset. Sen efter allt tragiskt, tänkte jag att jag ALDRIG skulle kunna känna mig lycklig. Men ibland när jag ser min son titta på mig och le eller när jag skrattar med mina vänner känner jag att det är en stund av lycka. För mig ska man vara förbannat glad att ens vara i livet. Att ha ett tak över huvudet, att ha någon som bryr sig om en. Sen har alla rätten att ha dåliga dagar, att tycka synd om sig själv. Men det finns ALLTID de som har det värre. Min sorg och mitt tycka synd om får utlopp mycket via denna bloggen. Annars tror jag att folk inte lägger märke till min sorg eller så allmänt. Det har inte gått mer än 6 månader sen Viktor dog. Jag har kvar både hans och Helens nummer i mobilen, till och med till den avd. Helen låg på på Sahlgrenska. Ibland funderar jag på om jag ska ringa eller ej. Tänk om någon skulle svara. Det är helt sjukt att jag tänker så när jag sett deras döda kroppar. Nä man ska vara glad att man lever och försöka ta vara på varje sekund i livet. Varje gång man möter motgångar så får man välja: vad har jag för möjligheter att ta mig igenom detta? Ska jag bara lägga mig och ge upp eller ge allt jag har för att försöka vända livet. Jag lade mig ner och gav upp i två veckor när V gick bort. Sen var jag tvungen att tänka på vad jag har och vad jag gör mot dem när jag ger upp. Framförallt mitt barn. Jag lever med en negativ människa där jag hela tiden måste påminna både mig själv och honom om att vi ska vara tacksamma för vad vi har, göra någonting åt det vi kan och inte låta det vi inte kan göra någonting åt gräva ner oss. Men det är slitigt i synnerhet när man har så mycket annat att hantera och bearbeta.

Ge mig sinnesro

att ACCEPTERA det jag inte kan förändra

MOD att förändra det jag kan och

FÖRSTÅND att inse skillnaden

Here we...

GO!!! Cross your fingers...

Prov..

Idag ska vi göra en provföreläsning... Är lite små nervös men ser framemot att få lite feedback och lite övning.

Hur vet man?

Hur vet man om valen man gör och besluten man tar är de rätta? Livet är ju så kort och det väntar inte på oss. Ibland undrar jag om min syster eller Viktor hade vetat hur det skulle gå, om de hade gjort något annorlunda, alltså spenderat tiden på annat sätt eller gjort andra val.
Saknaden har varit väldigt påtaglig i helgen. Kanske var det minnet av Max och Helen när de dansade runt här hemma förra gången Andra Generationen var med i Mellan...
Den här blogginlägget blev inte så långt... Orkar inte...

Ledsen

Idag är jag lite ledsen. Vet inte varför men det är något som inte stämmer. Kanske är det för att vissa är negativa dygnet runt och det är nära att man själv blir nerdragen. Orkar knappt tänka längre. Det är frustrerande att vara förkyld och inte kunna träna som man vill.

Positivt är i alla fall att jag fått min nya dator och att vi förhoppningvis snart är på G med företaget. Idag är det dessutom premiär av Vampire Diaries som jag skrivit om tidigare i bloggen, me like!

Jag och lille lekte med webcamen innan...

Efterlyst

Ser på efterlyst, så obehagligt det är med dessa människor som begår hemska brott mot andra. Ikväll är jag jätte trött, har inte riktigt kommit i fas med sömnen efter helgen. Träningsvärk har jag också, men det tycker jag är bra! Hoppas att jag kan träna som planerat imorgon, känner mig lite småförkyld. Vi var och lekte i Dösjan idag och lilla bebisen är ju bara så underbart söt! Hon gillar mig också, åtminstone inbillar jag mig det. Boba är så rolig, vi skrattar varje dag åt roliga saker han gör. Det märks att barnen tar efter varandra och speciellt busen är de snabba att lära sig. Imorgon ska förhoppningsvis min nya dator komma. Måste ju ha det nu med företaget. Vi har ÄNTLIGEN fixat ett tangentbord så det är mycket roligare att skriva nu. Har inte skrivit på boken på jätte länge nu eftersom vi har fattats så många tangenter.

Läser Snabba Cash nu, jag vägrade först att läsa den eftersom den var så inne men eftersom jag MÅSTE se filmen har jag gett mig. Den är inte jätte bra, ingen bladvändare. Jag älskar att läsa böcker som man liksom inte kan släppa utan man bara går och längtar efter mer, typ Dan Brown. Ni vet väl vid detta laget varför jag måste se filmen, mycket riktigt är det för att Joel Kinnaman spelar huvudrollen och han är en av mina favoritskådisar för tillfället.

Dunsa

Ute på byn

I fredags var A iväg och festade med killkompisarna så det var jag och Boba hemma hos P & M det var jätte mysigt. Så på lördagen var det min tur att vara ute på byn, som man säger på Norska, med några fina vänner. Vi landade, efter att ha förpartat hos S, på båten. Det var jätte kul att umgås med tjejerna. De är så fina allihop och de som tyvärr inte kunde vara med saknade vi så klart. Efter det hamnade vi på ett, två eller tre ställen till innan vi slutligen åkte hem. En lååång men rolig natt.

På söndagen var jag kvar hos S tills A kom med Boba vid fem-tiden. då gick vi ner och upptäckte att någon gjort inbrott i pappas bil som jag hade lånat, så typiskt. De hade tagit en del saker som pappa lämnat i bilen trots att det låg undanskuffat eftersom baksätet hade varit fullt under färden in mot stan. Dessutom hade de haft igång lampan och inte stängt dörren så batteriet var urladdat, så det var verkligen inte roligt att försöka mecka med det i snön och med en kall Boba i bilen. Slutligen åkte jag hem och V hjälpte A att få igång den och det lyckades.

Igår började datorsladden brinna så jag och pappsen åkte iväg och fixade lite...

Kollar SYTYCD nu, de är så grymt duktiga, tänk om man ändå hade haft såna moves. Det är annat än när man står och viftar i friskis lokalerna. Även om det är jätte kul det också så har man inte riktigt den kompetensen och koordinationen.

Nya förändringar på G!

Ha det bra!

Dunsa

Registrerat

Nu är företaget registrerat och jag är officiellt egen företagare. För er som inte vet ska jag tillsammans med min systerdotter Veronica starta något som kallas för Enkelt bolag det vill säga två enskilda firmor som jobbar tillsammans. Jag har fått grönt ljus för, Starta eget bidrag. Verksamheter RINAF som står för Rådgivning i Narkotika och Alkohol Frågor. Det går ut på att vi ska utföra ett drogförebyggande arbete genom utbildning, information och rådgivning till alla människor som vill höra vad vi att berätta och visa dem. Nu ska vi bara få bollarna i rullning och lite uppdrag också! :) Gör gärna reklam för oss.

Det har hänt lite annat konstigt och lite roligt också i helgen men det kanske jag skriver om sedan vill lägga in bilder i så fall också.

Ha det så bra!

Dunsa

Emellanåt

är jag glad och ser framemot allt spännande som förhoppningsvis händer detta året. Sen kommer det stunder när det mörka försöker ta tag i mig och dra ner mig i depressionsträsket. Jag vill inte och kämpar emot det genom att spela spel, träna eller lyssna på musik bara för att slippa det. Varje år vid denna tiden brukar det smyga runt mig och detta året hade jag förväntat mig att det skulle bli värre men än så länge verkar det vara lite begränsat i alla fall. Jag orkar gå upp på morgonen och känner inte ständigt stenen i bröstet utan bara ibland. Peppar peppar...
Kanske är det att jag/vi har och har haft något inplanerat VARJE helg i januari och februari. Att jag ser framemot att göra det jag gillar mest, umgås med mina vänner och min familj. Och så ska vi ju på en liten minisemester, med ett bröllop som huvudattraktion.

Imorgon ska jag ta ut min present och bli sminkad på Make Up Store, undertiden ska min kära vän P passa Lille, det går säkert jätte bra!

Jag var så trött och tänkte lägga mig vid 22 och så fastnade jag och sitter uppe än..

Nej, natti natti

Dunsa

Vänner

Jag har fina vänner, vänner som älskar och tycker om mig för den jag är. Därför får jag försöka att ägna min tid och energi på dem istället för att slösa tid på energitjuvar som egentligen inte spelar någon roll i mitt liv... Och min fina familj, jag är otroligt lyckligt lottad som har dem. Trots, eller kanske just på grund av, vår stora sorg så måste jag berätta att om de otroligt fina och starka människor som ingår i vår familj. Min mamma till exempel som faktiskt förlorat två av sina tre barn och dessutom förlorat två barnbarn, sen har hon ju mist sin mamma, pappa och lillebror också. Ändå står hon stark. Ja, alla har vi drabbats av stora förluster men man kan inte göra mer än att fortsätta kämpa på.

Tack till min söta Madde för soppa och fika igår! Mycket trevligt! I helgen blir det baluns, det ser jag framemot! :)

Lite blandade bilder på familj och vänner. Om någon känner sig förbisedd så har jag fler vänner som betyder mycket för mig jag har bara valt ut lite bilder. :)