Oro

Bastian har hög feber, han har haft det nu i ett mer än ett dygn. När han får febernedsättande är han lite piggare men annars sitter han bara och gnäller hos någon av oss. Jag blir så himla orolig, så skönt sen när de kan säga om de har ont någonstans och var. Min STÖRSTA rädsla i livet är att något skulle hända honom. Jag är livrädd, orolig och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. 1177, sjukvårdsrådgivningen säger bara att vi ska avvakta. Det förstår jag egentligen också men tänk om jag missar något, något tecken och att det är för sent när jag upptäcker det. Min underbara, fina,vackra pojke. Mitt allt. Mitt underbaraste. Föräldrar är väl normalt oroliga och rädda när barnen är sjuka men för mig är det nog lite mer verkligt på något sätt för jag har erfarit så många gånger att det gått fel.

Nu ska jag ta hand om min lille sjukis.

The Ark

Ola var på Skavlan! Me like a lot! Han har gått tillbaka lite stilmässigt till hur han såg ut 2000 men har utvecklats mycket sedan dess verkar det som. Låten Superstar var bra som deras låtar är oftast.

Max har växt om mig på längden nu, helt galet vad han växer...

Ha en trevlig helg!

Min guldklimp

Idag har Lille och jag myst! Han har badat, tittat på barnprogram, busat och vi har sjungit. Faktum är att det var första gången som han verkligen satt ner och kollade. Jag lutade mitt huvud mot hans axel så tog han armen runt mitt huvud och klappade mig. Vilken kille! Idag blir det mys hos vännerna i SS.
Ha det bäst!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Off to work..

Det är fullt upp nu. Boba har varit på dagis nu två dagar och jag hoppas verkligen att han kan hålla sig frisk ett bra tag! Igår var jag och tränade för första gången på tre veckor eller ngt liknande, det gick mycket bättre än vad jag hade trott. Jag var också tillbaka på posten och ska vara det vid sidan av firman ett tag. Snart är hemsida osv klart för företaget. Vi har även en grupp på facebook. Så jag jobbar alltså heltid med företaget och deltid på posten. Jag kommer att missa mycket tid med min familj och min lille pojke men det är ju en begränsad period och han har sin pappa. Klart att det känns jobbigt men också lite skönt att sakna honom och längta efter att träffa honom. På fredag ska vi till IKEA och köpa möbler till huset, det är rea, så vi får lagra det ngnstans så länge. I helgen är det träff med tjejerna och deras respektive, det ser jag verkligen framemot! A jobbar båda dagarna så jag får verkligen umgås med Lille!

Nu ska jag sticka...

Ta hand om varandra!

Musik

Musik är så väldigt viktigt i mitt liv för att känna glädje, för att känna mig nöjd och för att hjälpa mig genom sorger. Mina stora favoriter är KENT, som om ni inte visste det. Igår var jag och Lillan och kollade på dem i Malmö. De är så jätte bra och jag försöker att gå på deras konserter när de har här i närheten. Förhoppningsvis får jag se dem även i sommar på Storsjöyran eller hur fru Bohlin!

På bröllopet i Östersund spelade de en OOOOOOTROLIGT vacker sång av Ulf Lundell som jag faktiskt inte hört men nu lyssnar jag på den och trivs med det sinnestillstånd och minnena till den låten. Tyvärr kunde jag inte lägga upp klippet så jag får länka istället. http://www.youtube.com/watch?v=qtszrJuBDV8&feature=related

Denna låttext av Lisa Nilssons, Säg det igen, är ju bara underbar!

Du gjorde det igen, alldeles nyss
Du sa det där man aldrig får säga
Du sa det till mig
det outhärdligt, hänsynslöst förbjudna
Du sa - Jag älskar dig, jag älskar dig,
jag älskar dig

Du lade din hand på min rygg,
jag vände mig om Och du gjorde
det man aldrig får göra
Du strök min panna
med stora, varma, sträva, trygga händer
Och sa - Jag älskar dig, jag älskar dig,
jag älskar dig

ref: Säg det igen, säg det igen, säg det igen
Jag vill höra - Så säg det igen, säg det igen
Säg det igen, säg det igen, säg det igen

Nu blir jag aldrig mera fri
nu har du mig fast
Jag kan aldrig någonsin leva förutan
För du sa det till mig
det jag längtat hela livet att få höra
Du sa - Jag älskar dig, jag älskar dig,
jag älskar dig

Nu ser det förhoppningsvis ut att bli ett friskare hem här hemma efter att alla sjukdommar har avlöst varandra på typ två veckor har vi haft magsjuka, Vattkoppor, förkylningar och Scharlakansfeber.

Ha en fin vår dag!

Drömmen..

I natt drömde jag att jag var på sjukhuset med Max för att han blödde från huvudet. På Sjukhuset stötte jag av misstag vid en sjukhussäng, där Helen låg. Så glad jag blev! Det finns inga ord som kan beskriva den glädjen jag kände i drömmen. Först tog jag reda på hur det var med henne och de sa att allt såg bra ut. Sedan gick hon och jag och pratade i en trädgård. Jag var ivrig att få tala om för alla att Helen levde. Eftersom jag hela tiden hade trott att hon var död frågade jag om det och hon bara svarade att det helt enkelt inte var hon som låg där. Jag tänkte i drömmen att det var så konstigt för vi hade ju varit så säkra plus att vi sett henne. Just när jag skulle fråga det vaknade jag. Det kändes så himla verkligt. Varför kunde det inte få vara det?

10 år

Idag är det tio år sedan min storebror Henrik gick bort. Mitt liv blev förändrat för alltid. Om Henrik inte gått bort hade jag stannat kvar i USA och vem vet om jag hade kommit hem än idag. Om Henrik inte hade dött hade han kanske haft små krylliga barn som han hade haft möjligheten att älska. Men han dog och det är ingenting man kan ändra. Det sägs att tiden läker sår, kanske gör den det men saknaden och kärleken finns kvar. Man får lära sig att leva med sorgen och saknaden. Jag tycker fortfarande att det är orättvist och jobbigt men jag försöker att fokusera på de som finns kvar. Henrik gav de överlägset bästa kramarna i världen, kramar jag saknar!

Det är även ett år och en dag sedan jag träffade, kramade och skrattade med min syster sista gången utanför sjukhussängen. Den dagen var vi fulla av hopp och framtidtro och ingen hade någonsin kunnat förutse att vi skulle sitta här idag utan Helen och Viktor i våra liv. Detta hade jag skrivit i bloggen den 10/3 förra året.

"Ikväll kl 21:30 åker min storasyster till Gbg för att få en ny lever och förhoppningsvis ett nytt liv. Veronica och Felicia åker med henne upp och stöttar, vilka tjejer alltså! Victor kommer också, det är underbart med barn som visar så mycket omtanke tycker jag. I alla fall är de uppe i Gbg vid halv ett/ett inatt då är det den 11 mars. Det som är underligt är att det är min brors dödsdag, alltså blir förhoppningsvis hans dödsdag även Helens livsdag.

Så det är möjligt att jag åker upp nu i slutet av veckan, det hade varit självklart om det inte varit för att jag själv inte är som vanligt.

Nu håller vi alla tummar och önskar det bästa för "moster"Helena på operationsbordet och tiden efter."

Tidsaspekten i det hela är väldigt förvirrande att det REDAN har gått tio år, ett år trots att det emellanåt känns som det gått väldigt lång tid. Tyvärr bleknar minnena fortare än vad man vill. Vi har lite filmer och foton som hjälper oss minnas.

Mina syskon och Viktor är mycket saknade och väldigt älskade. De fattas mig.......

Hej hopp

Idag blev det äntligen av, jag fick lagt in lite bilder på datorn. Så det blir det bloggandet handlar om idag...

Alfie och Boba blir mutade med majskrokar.

Lite bilder från vår mysiga Östersundsvistelse. En riktigt vit bild, det VACKRA brudparet och jag och min nuvunne pall Fredrik. Super roligt! TACK till dig Annika Bohlin!!

Lille sjuklingen...

Natti natt!

Imorgon...

Ska jag blogga!!