10 år

Idag är det tio år sedan min storebror Henrik gick bort. Mitt liv blev förändrat för alltid. Om Henrik inte gått bort hade jag stannat kvar i USA och vem vet om jag hade kommit hem än idag. Om Henrik inte hade dött hade han kanske haft små krylliga barn som han hade haft möjligheten att älska. Men han dog och det är ingenting man kan ändra. Det sägs att tiden läker sår, kanske gör den det men saknaden och kärleken finns kvar. Man får lära sig att leva med sorgen och saknaden. Jag tycker fortfarande att det är orättvist och jobbigt men jag försöker att fokusera på de som finns kvar. Henrik gav de överlägset bästa kramarna i världen, kramar jag saknar!

Det är även ett år och en dag sedan jag träffade, kramade och skrattade med min syster sista gången utanför sjukhussängen. Den dagen var vi fulla av hopp och framtidtro och ingen hade någonsin kunnat förutse att vi skulle sitta här idag utan Helen och Viktor i våra liv. Detta hade jag skrivit i bloggen den 10/3 förra året.

"Ikväll kl 21:30 åker min storasyster till Gbg för att få en ny lever och förhoppningsvis ett nytt liv. Veronica och Felicia åker med henne upp och stöttar, vilka tjejer alltså! Victor kommer också, det är underbart med barn som visar så mycket omtanke tycker jag. I alla fall är de uppe i Gbg vid halv ett/ett inatt då är det den 11 mars. Det som är underligt är att det är min brors dödsdag, alltså blir förhoppningsvis hans dödsdag även Helens livsdag.

Så det är möjligt att jag åker upp nu i slutet av veckan, det hade varit självklart om det inte varit för att jag själv inte är som vanligt.

Nu håller vi alla tummar och önskar det bästa för "moster"Helena på operationsbordet och tiden efter."

Tidsaspekten i det hela är väldigt förvirrande att det REDAN har gått tio år, ett år trots att det emellanåt känns som det gått väldigt lång tid. Tyvärr bleknar minnena fortare än vad man vill. Vi har lite filmer och foton som hjälper oss minnas.

Mina syskon och Viktor är mycket saknade och väldigt älskade. De fattas mig.......