Jag blir förbannad, irreterad, frustrerad, ilsken, besviken och fruktansvärt ledsen över hur människor, sjuka och anhöriga blir behandlade inom sjukvården. I ett I-land som detta när man drar ner och drar ner på sjukvården för att gemeneman ska ha några extra hundralappar i plånkan varje månad. Det är fan inte okej.
Om vi börjar med mina nära som gått bort. Både Viktors och Helens död hade gått att förhindra om läkarna varit uppmärksamma. När det gäller Helen skulle läkaren inte ha beslutat att ta bort hjärtövervakningen, hade hon haft den, hade personalen kunnat återuppliva henne i tid, istället för att inte ha någonsomhelst koll på hur länge hjärtat varit stilla. Då hade inte skadorna på hennes hjärna blivit så omfattande och vi hade inte behövt stänga av respiratorn. Viktors läkare hade bara behövt röntga hans lungor för att se hur allvarlig hans lunginflammation var så hade de lagt in honom direkt, det ska de göra. Då hade han varit på rätt ställe och kunnat få den medicin/hjälp han behövde. De dog, togs ifrån oss för att läkarna gjorde missar!!! Jag får aldrig mer se dem, krama dem eller höra deras röster... De får inte se, uppleva deras dotter/syster gifta sig i sommar. Det är fanimej en stor sorg.
Sjuksköterskor och undersköterskor jag har träffat i samband med Julius svårigheter, har varit helt outstanding, fantastiska när det gäller patient- /anhörig-kontakt, speciellt om man ser till hur få de är, alla nya besparingar och hur lite de belönas för mödan. De berättade att from detta året ska ytterligare nerskärningar ske på några hundra personer inom SUS. Läkarna har inte tid eller tar sig inte tid för något extra knappt för patienterna eller deras anhöriga. Det är de som måste ta beslut och informera om medicinering till exempel. Sen får man inte tag i dem när man behöver. De, politikerna som beslutar, verkar tro att folk blir sjuka 9-17 vardagar, annars finns det en jourläkare som har femtioelva avdelningar att tillgodose ensam. Det är människor och liv det handlar om, är det verkligen inte värt mer än detta? Vi måste se till att förbättra vår bristfälliga sjukvård inte försämra!
Ja det är för bedrövligt och man skäms över att jobba inom vården och man försöker men man har inte tiden och man känner hur alla sliter i en.
SvaraRaderaHåller med dig Unni det är inte okej det är folks liv vi tlar om men om anhöriga eller bara folk i allmänhet klagar så kanske ngn lyssnar oss som jobbar verkar det tydligen inte lyssna på..
Ta hand om er kram Carro