Så skulle jag vilja beskriva min tillvaro för tillfället. Att konstant pendla mellan olika tillstånd: en bra mamma, en älskling som vårdar ett förhållande, en tänkande själ, en bra och pålitlig vän som jag är van vid till att vara. Nu är jag också en tröstande dotter och moster, sörjande syster och en ångestfull själ.
Hålet i själen kan inte lagas, kommer aldrig att lagas, för saknaden av någon man älskar försvinner ALDRIG. De som inte förlorat någon nära kan skatta sig lyckliga för ni kan inte förstå, som jag önskar att jag inte förstod. Jag förstår inte det praktiska, hur någon kan vara här en stund för att i nästa stund vara borta, onåbar. Ingen kan förstå det för det är utanför vår mänskliga kunskap och makt. Efter några år blir saknaden lättare att hantera, lättare att leva med men det slutar inte att göra ont. Det gör alltid ont.
För många, många år sedan började jag skriva en bok om mina syskon. Min förhoppning var att i alla fall Helen en dag skulle kunna läsa den. Tyvärr stannade mitt projekt av som tre eller fyra andra böcker jag börjat skriva har gjort men på långsikt hoppas jag bli färdig med den. Nu är det för nytt och jobbigt för att ta mig an den så det får vänta.
Vem vet vad framtiden har att erbjuda, det är bara att vänta och se.
Love
Dunsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar