1962-06-30

Idag skulle min älskade syster fyllt 47 år. Dagen har varit ganska jobbig, klibbig och ändå lite mysig. Vi satt inne på förmiddagen eftersom Max har bränt sig ganska mycket när de var på stranden i söndags. Sedan började hans rygg klia jätte mycket och han blev så förtvivlad att det blev väldigt jobbigt för oss alla. Bastian var gnällig och mammig och jag svettades så jag trodde att jag skulle svimma.
Vi åkte till Malmö till graven och satte blommor, det blev jätte fint. Efteråt bjöd Veronica på lite mat och sen satt vi bara och pratade och mös lite. Det gör ju så ont, så ont att inte kunna dela all glädje och sorg med syster längre. Vi har alltid haft så himla roligt, så mycket internt mellan henne och mig som ingen någonsin kan dela med mig igen.
Saknar henne så otroligt mycket.


Dunsa