Blogga

Att blogga är för mig ett utlopp, ett sätt att bearbeta och förmedla mina känslor till mig själv och till de som vill dela det med mig. Det har blivit annorlunda än vad jag tänkte från början eftersom det hände så mycket tragiskt i mitt liv kom bloggen att handla mest om det. Vissa tycker att det är för jobbigt för mörkt eller för tungt men detta är min verklighet.

Det är så mitt liv ser ut. Ena stunden kan jag promenera i solen, titta på Boba och känna mig gladast i världen och andra stunden känner jag mig olyckligast i världen för att saknaden och tomheten är så plågsam. Det har gått ett år imorgon sedan systers hjärta slutade slå. Chocken är väl det enda som har lagt sig, tomheten och saknaden är om möjligt bara värre. Man vill bara ringa, träffas, kramas och skratta. Det går inte och kommer aldrig mer att gå.

Det är superhärligt att det börjar bli ljusare, det gör mycket för sinnesstämningen. Nu ska jag börja göra mig redo för jobb nr 2!

Boba har varit så mysig igår kväll och i morse. Han har lärt sig Sannas namn nu, eller han säger Nanna och vill att vi ska ringa henne och Alfie hela tiden. :) Dessutom är han duktig och går på pottan ganska ofta, både på dagis och härhemma.

Ha en bra dag i solen!