Är du ledsen?

Tårarna rinner och någon frågar, är du ledsen?

Nej, jag bara gråter för att, KLART SOM F-N att jag är ledsen!

Jag visar inte det ofta och kräver inte att någon ska se det då.

Men när jag är ledsen, hur kan du missa det?

Det värsta av allt är när det frågas VARFÖR.

Vad tror du?

För att jag förlorar det jag älskar, det jag längtar efter mest i hela världen och det försvinner in i det tomma intet. De finns inte mer. . . Inte Henrik, inte Helen, inte Viktor och inte bebisen. . .

Smärtan gör allt för ont för att jag ska låta den ta över längre stunder. Den skjuts tillbaka och allt uppfattas som normalt igen.

Imorgon börjar jag ett nytt kapitel... Jag hoppas det går bra!