Ingenting

Går som det ska. Oj vad jag önskar att jag slapp kämpa varje dag genom allt. Det värsta är att jag inte kan påverka så mycket själv.

Jag kommer ihåg innan min syster gick bort, då skrev jag ett brev till vår bror om hur bra vi hade det och hur allt verkade gå bra. Sen gick det bara utför.

Återigen vet jag att jag har saker att vara tacksam för. Mitt barn, vårt hus och så men WTF. Jag känner mig bitter och frågan är om jag orkar kämpa med allt? Alltså jag måste ju det men hur det ska gå till är ju en annan sak.

En sak i sänder. Ingenting är säkert än, och om det blir så får jag/vi hantera det på bästa sätt.

Har lagt upp en liten plan iaf och hoppas att det går att genomföra.

Igår hade jag feber och sov hela dagen. Mådde riktigt kass, men det var nog ändå bra för idag har jag ändå mått okej. Var på VC och inhalerade i vanlig ordning och det hjälpte mer än det har gjort tidigare så förhoppningsvis börjar det vända. Nu är det svåra att få det helt bra och att hålla det bra.

Natti