Som föräldrar med barn på förskola känner de flesta mycket stress och press. Man pusslar och håller på för att få det att gå ihop. Man vill ju inte att ens barn ska gå för långa dagar på dagis. På Bobas förra dagis kunde det vara mycket stressande att ibland komma vid kvart i fyra och det endast var han och ett fåtal andra barn kvar. Ofta ställde jag mig då frågan hur alla andra föräldrar lyckas jobba 8 timmar, ibland mer, om dagen och ändå inte ha barnen så länge på dagis. För när jag arbetade morgon några gånger och lämnade vid 6:15 då var det oftast bara han och ett barn till. A slutar i regel ganska tidigt men pga pendling osv kan han hämta tidigast 16, skulle han behöva jobba över brukar mina föräldar hjälpa till att hämta. Då kan jag bara tänka mig hur stressade ensamstående föräldrar kan känna sig.
Men behöver vi föräldrar verkligen stressa så, vem är de egentligen som stressar oss? Är det vi själva? Dagispersonalen eller andra föräldrar. Jag skulle tro att det är en blandning. Det är oftast inte barnen själva.
Jag blev alltid hämtad sent. Viss personal behandlade mig dåligt pga det. Så länge de andra barnen var kvar ville jag inte hem men när de blev hämtade längtade jag efter att få komma hem. Jag tror att det ligger bakom mycket av min stress. Jag är såååå rädd att Boba ska känna sig övergiven när alla andra barn blir hämtade en efter en.
Jag var hemma ifrån jobb igår pga att jag har såååå ont i kroppen och ryggen. Ialla fall åkte jag med mamma och hämtade Boba redan vid kvart över tre, ca en timme innan vi brukar. Jag gick in full av förväntan och tänkte att min lille kille skulle bli superglad över att jag kom, och så tidigt. När han kom såg han ledsamt ner i marken, han var mitt inne i en lek med några andra barn. Han älskar dagis och så länge där är andra barn att leka med trivs han.
Alltså tror jag att vi föräldrar kan slappna av lite när det gäller dagistider, barnen har det bra i regel. Det är svårt nog att få ihop livspusslet utan att vi ska behöva stressa igenom det!
Klart att om man kan spendera mer tid med barnen är det inte fel, men om man inte kan så är det så bra att vi har dagis!
Bra skrivet Unni! Jag känner mig redan orolig inför Maltes dagisstart, som dröjer ett år till. Vill inte att han ska gå för långa dagar men vad ska man göra? Pengarna måste ju arbetas in så att man kan leva. Kram.
SvaraRadera