Diagnos

I måndags var vi på BVC och frågade sköterskan vad hon trodde om andningen. Hon hämtade en läkare som tyckte att vi skulle åka in till Lund och kolla det så han skrev en remiss. Väl inne tyckte de att vi skulle stanna över natten för observation. Vi fick ett rum och beställde dit thaimat de har ingen mat där direkt. A åkte hem vid nio och jag var kvar med J. De kom några gånger och gjorde kontroller under natten. Jag sov ganska dåligt. Dagen efter kom A och B vid halv elva så väntade vi på en tid hos ÖNH läkare. Vid två kom vi till läk och han bedövade först Js näsa innan han stack ner en kamera i halsen via näsan. Det gick ganska fort och han sa direkt efter att det är Laryngomalaci, omognad av brosk på struphuvudet typ. Han sa att det är ofarligt om det inte blir värre och att mottagnngen som är experter på röster och struphuvuden kontaktar oss för ett besök om ngn vecka för att se hur det utvecklas. Det kan ta ett- två år innan det blir bra, kanske längre. Vi får bara se till att underlätta för honom så att han inte behöver kämpa för att andas tex hur han ligger, just nu funkar det bäst att hålla honom upprätt så jag sover med honom på bröstet, vid förkylningar, kolla så att han går upp i vikt som han ska när han blir upprörd eller så att han inte blir sämre på ngt annat sätt. Bastian var med hela dagen och var en jättebra storebror, jag är så stolt över honom. Mycket av vår, speciellt min, uppmärksamhet går till bebisen nu när han har haft det jobbigt och jag tycker att han hanterar det bra. Han sa till läkaren igår att hans bebis är sjuk men att han mår bra.

Ikväll har vi fått lite dåliga nyheter. En familj som står mig nära får negativa besked efter varandra. Tänker verkligen på er! Det häftiga i det hela är kämparglöden som de har, en trio av kämpar!
Natti