Vad händer?

Jag kan knappt skriva. Är så orolig för min lille store pojke som for in till akuten för en stund sen. Han fick ont i magen och klagade över det ett bra tag, sen kröp han upp i min famn och somnade. Jag tog tempen under armen och han hade nästan 39 grader. Ringde 1177 som inte var någon större hjälp, han pratade mest om att det var svårt för honom att bedömma om han sov. Efter 1177s rekomendation försökte jag väcka honom. Han grät och tog sig för magen när han sa ajajajajaj. Han somnade om och A tyckte att vi skulle avvakta lite till. Efter en stund vaknade han till grät och sa att han hade ont, höll sig för magen och ulkade. Det kom lite men inte alls magsjuka liksom. Jag känner min son. Han är ingen som klagar för minsta lilla, ibland frågar jag när jag misstänker att han överdriver om vi ska ringa doktorn då säger han nej så har det försvunnit, men idag hade han ont, när jag frågade om doktorn så sa nickade han för han ville bara bli av med det onda. Vi bestämde att pappa/morfar, skulle köra honom och A in eftersom jag ammar och vi inte vill dra med Julle med tanke på smittorisken på en barnakut. De satte sig i bilen och det skar i mitt hjärta, i hela min kropp när han ropade efter mig. Min lille kille han ville ha sin mamma och här sitter jag och oroar mig. Mina känslor skriker till mig att sätta mig i bilen och köra dit, men mitt förnuft säger vänta. Och det är det jag gör, väntar. Vi får ta ny ställning till hur vi gör när A har ringt och talat om läget. Vi, jag och Julle, kom hem i fredags kväll efter den sjukhusvistelsen, en vecka senare blir det såhär. Min älskling! 

Hej