Idag önskar jag att det var en annan tid. Dra täcket över huvudet och vakna om några månader. Samtidigt ser jag på mina barn och vill inget hellre än att följa varje steg de tar, varje dag. Känner mig lite låg och lite ensam. Det går över... Men det är jobbigt fram tills dess.
Haj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar