Ljus och släkt.

Jag är inte förtjust i kyla men det jag verkligen gillar med denna årstiden är ljusen. Många små lampor, tända ljus och julgransbelysningen. Jag älskar att sitta under filten i soffan med allt ovanstående och njuta av ljusen. Jag antar att det är därför vi vill ha så mycket ljus eftersom det är så mörkt nu. Mina barn är mina ljus, de som får min vardag att blomstra! För även om de kan irritera mig när de inte lyssnar eller busar så är kärleken det vackraste som finns!

Även om jag tycker att julen är en härlig tid så är det också en smärtsam påminnelse om att jag så gärna hade spenderat tid och kärlek på/med syster och Viktor. De skulle varit här så som så många jular förr. Antalet julaftnar vi inte spenderat tillsammans är lätt räknade, bortsett från de senaste åren. Det var just runt jul vi fick reda på att min syster hade en tumör. Ja, därför är det faktiskt ganska viktigt för mig det här med att fira saker, att träffa nära och kära, skratta, mysa och umgås. Jag är rädd att ha gått miste.

Sen finns det en annan släkt, några personer som helt har missat eller feltolkat så mycket. Jag vet inte riktigt hur vi ska göra eller vad men jag hoppas verkligen att de kan finna sina sätt att hitta sina vägar. Det kan lätt bli konflikter runt jul tror jag. Man är liksom extra känslig och har stora förväntningar kanske och blir det inte som man tänkt sig blir man ledsen. Ska försöka sova nu, efter att jag släckt lampor och ljus såklart!

Natti