Han växer!

Kom just hem från kören, skulle dricka ett glas vatten och gå och lägga mig tänkte jag. Då la jag märke till att min store son också har somnat på soffan, som sin pappa. Mitt hjärta blir helt varmt. Han tar upp större och större plats min älskade pojke. Han har en egen vilja, kompisar och en fin personlighet. Han är artig och social, pratar med de flesta. Han har tjejkompisar och killkompisar, häromdagen frågade jag om han är kär i någon. Han svarade att han inte har bestämt sig än. Att två av tjejkompisarna har bestämt sig och de har valt honom. Gulligt! De är fem år gamla!
Han har växtvärk och ofta ont i benen och han blir äldre. Det är fantastiskt och underbart härligt att se honom utvecklas samtidigt som det är skrämmande för att varje dag som går är en process av oberoende av mig och hans pappa. Jag njuter av våra stunder tillsammans när vi pratar om kärleken till varandra, om att vi älskar varandra "mest i hela världen, ända upp till rymden och tillbaka". Snart kommer han inte att våga/vilja säga "älskar dig" framför kompisarna. Sen kommer han inte sitta och mysa med mig i soffan. Han kommer att prioritera att vara med andra, att hålla på med annat. Det är okej! Jag tror och hoppas att det dröjer såklart men jag tänker ta vara på vårt mys så länge det bara går! Han är så fin och underbar och jag älskar honom ända upp till rymden och tillbaka trillioner gånger. Och lillebror, jag älskar lillebror också!
NU ska jag gå och lägga mig! Bilden är från igår när vi skulle handla. :)
Ha det gott!