Jag vågar knappt skriva om den oro som vrider sig runt i kroppen, tar över mina tankar och berövar mig min sömn. Jag är vettskrämd över att en enda tanke, en enda skriven mening ska ändra utkomsten. Mina tankar, mina meningar har inte den kraften, inte den förmågan att påverka saker, det vet jag logiskt. Ibland försvinner logiken och rädslan tar över, rädslan över att förlora någon som jag älskar så mycket.
Gonatt alla underbara människor! Kramas extra mycket med de ni bryr er om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar