UNNIS UNIKA UNIVERSUM

UNNIS UNIKA UNIVERSUM

onsdag 23 juli 2014

Vägen hem.

Allt började som en liten, liten tanke i bakhuvudet. En dröm om ett hus i Furulund hade jag nog alltid haft men efter ett tag tillbaka i Kävlinge började hus tankarna ta mer fart. En väninna hade ett myresjöhus i Kävlinge och jag har aldrig fastnat för ett hus på det sättet förut, jag blev förälskad. Då jag var föräldraledig med lägsta sjukpenning-nivå förstod även en naiv tjej som jag att drömmen om ett hus, ett nybyggt hus, var långt, långt borta. Även om jag visste detta ringde jag till Myresjöhus och beställde hem lite broschyrer. Jag bläddrade och drömde, bläddrade och drömde. 
Jag skolade in Boba på dagis, började vikariera lite i kommunen på förskolorna som barnskötare, det var det jag var eftersom jag inte var klar med högskolestudierna. Sen fick jag ett jobb som varuplockare på Coop, det var typ inget betalt men jag hade ett anställningsbevis. Tveksamt kontaktade jag banken och myresjöhus. Efter några möten var allt i rullning, kontrakt var påskrivna och lånelöfte fanns. Allt bara rullade på och jag följde glatt med! Det första halvåret hände inte så mycket mest pappers-påskrivning men sen följde en underbar tid. Jag hade ganska klart för mig vad och hur det skulle vara och efterhand lades alla bitar på plats. Ibland ringde någon av arbetarna och frågade färg på någon list, fog eller något annat och jag tänkte ett slag och behövde oftast inte många minuter på mig att svara. I Juni 2010 skulle huset komma, vi åkte hit, till det som då var en byggarbetsplats och såg huset resas. Vi hade lite fika med oss och satt och tittade innan A behövde åka till jobbet, vi satt kvar och tittade, jag och Boba. Under de följande månaderna formades det som skulle bli vårt hus. Träväggar och bjälkar ersattes med väggar som bildade rum och ett hem. Vi skulle ha tapeter som klarade att målas om eftersom vi hade småbarn. Tapeterna bildar en röd tråd i huset. kanske ser inte andra det, men jag vet. Allt eftersom har vårt hem växt fram och många gånger när livet har varit tufft har jag tänkt att jag i alla fall har detta underbara hus. Som jag har trivts, sommarkvällar på trädäcket med fårens bääääääande i hörhåll, stjärnorna ovanför, sommardagarna, en kaffe, sommarprat i lurarna i solen. Promenaderna i den underbara omgivningen, närheten till mamma och pappa, till M, till många andra i mitt sociala nätverk. Detta underbara hus, i detta fantastiska område, det var så perfekt, perfekt med skola och barnomsorg, vi har haft det helt underbart här. Det är med sorg i hjärtat vi planerar för att sälja! 

Livet rullar på älskar att det är fint väder och sommar, pojkarna badar och jag försöker att njuta varje sekund! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar