En unge...

Samlade mod och kollade på en unge i minuten på 4an. Idag visade de en liten bebis född i v.27 och eftersom min vän som fick en pojke tidigt rekomenderade det, tänkte jag att jag skulle kolla. Det var också lite terapi för min del. Att titta på bebisar som föds. Det gick bättre än vad jag trodde. Den absolut jobbigaste delen var när det andra paret fick sin bebis. Jag önskar att jag får uppleva det ögonblicket igen en dag i framtiden. För det är en helt obeskrivlig känsla att älska ett barn. Helt fantastiskt!

Lille pratar på som attans. Det känns som att han bara pratar för att prata ofta. Så klart tycker jag som mamma att det är gulligt och blir stolt som en tupp. Han säger: "duuuuuuu mamma, vet du atte, atte, atte... Duuuu mamma atte...." Så har han liksom inte något att säga men vill ändå prata med mig. Eller som i morse när vi låg i sängen och hade morgonmys, det är min absoluta favvis grej, då sa han: "mamma, jag orkar inte sova mer." Han har ju inte riktigt koll på vad orkar betyder.

Nu ska jag lägga mig och läsa ikapp vad som hänt på Twitter idag, innan jag somnar. Funkar som godnattsaga för mig just nu. Vill ni följa mig där heter jag Dunsan. :)

Natti