En av mina vänner, jag väljer att inte nämna några namn, har en partner som jag för tillfället tycker är perfekt. När de träffades tog det låååååång tid innan jag gillade honom, två år typ. Jag kan vara lite hönsig när det gäller mina kompisar och deras killar, gillar INTE när någon är dum mot mina vänner. Det är både på gott och på ont antar jag. :) Denna killen är rolig, lugn, en bra pappa, delar hushållsarbetet med min väninna, balanserar hemmalivet med egna aktiviteter bra, han är klok och har vettiga åsikter även om han verkar väga det andra säger innan han själv talar och framförallt har han min väninna. Alltså det jag menar är att de kompletterar varandra på ett mycket positivt sätt. Det är inte så att de inte har meningssklijaktigheter eller så men tillsammans så löser de allt på ett bra sätt. Anledningen till att jag kom att tänka på detta är att jag undrade om mina och As bråk och problem är typ samma som de flesta har, eftersom män och kvinnor ofta fungerar och tänker olika och om det är ngt man lär sig att leva med eller om man tillslut kastar in handduken. Eftersom min väninna och hennes partner har varit tillsammans längre än vad vi har och att de har växt och utvecklats tillsammans till det de har idag. Det kanske tar längre tid för oss att utveckla samma tolerans mot varandra som de har.
Det är kanske helt enkelt så att min väninnas kille är så j-kla bra och även om jag inte håller med alla hans åsikter så har jag inte hittat ngt större fel på honom. Inte henne heller för den delen men det är det inte på mina väninnor. :) Men som sagt jag är lite hönsig. Detta är en liten hyllning till världens snälla män!
Trevlig söndag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar