Iaf tänker jag när jag ligger och ser på mitt underbara barn att det är fantastiskt att jag har honom. Hur kan man vara olycklig och ledsen när man har ngt så fint. Han går mindre på dagis nu. Förutom att han rymmer ibland och att han inte lyssnar, är det mysigt att umgås med honom. Han kan så mycket, pratar hela tiden om allt möjligt och älskar att sjunga.
Det är kul att se honom leka med barn i hans ålder och se hur han har utvecklats till en egen individ. Han börjar bli stor med andra ord! Social är han också, precis som sin mor :), han pratar mycket och gärna mina kompisar och deras barn. Han vill träffa dem och när han väl träffar dem får de inte gå eller så vill han inte gå. :) Roligt! Dock kan jag bli lite rädd att det blir för mycket mot folk vi inte känner så att de tycker att han är jobbig. Men då får de säga till helt enkelt.
Nu ska jag sova.
Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar