... att jag faktiskt har ett barn, en bebis i magen. Trots att jag ständigt har ont och vet att det beror på graviditeten har jag ändå svårt att ta in det. Jag kan prata om bebisen osv men det är bara vid vissa tillfällen som jag verkligen kan tänka på att det är så. Jag vågar inte ta något förgivet men varje dag, varje timme, varje liten rörelse är lycka.
I know the feeling!
SvaraRadera