Hjärtats vägran.

Mitt hjärta vägrar, min hjärna vägrar, hela mitt väsen vägrar inse att vi ska begrava honom i veckan. Jag kan bara inte förstå. Det blir för mycket, för tungt att ta in. Jag klarar inte det... Så jag fortsätter att låtsas som ingenting har hänt, i alla fall emellanåt. Jag pratar begravning och minnesstund som om det vore en Aw eller familjekalas. Iofs tror jag att han vill att det ska vara så. Inte en tung tillställning men mitt hjärta går i sönder. 

Jag har alltid varit pappas flicka. Jag är pappas flicka och nu...