vaggar dig till ro. På Bastians dop sjöng jag Handens fem fingar, det känns inte särskilt längesen men det är ett år sedan. Nu har han börjat dagis, mitt i all sorg och saknad ska jag släppa iväg honom och tappa kontrollen. Galet svårt att ta som mamma, det läggs på ytterligare en sorg och saknad över att inte vara vi två om dagarna. Samtidigt är det skönt att komma iväg på jobb och koncentrera sig.
Var hos kuratorn idag, det gick bra och det känns som att hon är en jag skulle kunna lita på och prata med. Hon tycker att jag borde överväga antidepressiva en period för att få lite hjälp på vägen. Har aldrig ätit tabletter på det sättet och undrar lite om jag vågar ta steget. Vi diskuterade mycket runt det och det känns ju som att det kanske hade varit en idé att prova på det en period för jag vill ju inte leva med ett ständigt tryck över bröstet och undra om jag kommer att överleva. Dessutom har jag en tendens att gå in i höstdepressioner normalt sätt och det var inget hon tycker att jag behöver just nu.
Igår var det riktigt tungt, saknaden börjar bli RIKTIGT påtaglig. Innan har det varit mycket sorg och chock men nu börjar jag inse att man faktiskt inte bara kan ringa eller träffas, det är tungt.
Bra Unni! Bra att du har träffat en kurator som du trivs med. Bra att du överväger medicin. Sedan jag började äta mina tabletter så är jag en ny människa. Jag kan känna glädje igen och oroar mig inte för allt hela hela tiden. Guld värt! Jag skulle egentligen äta 40 mg om dagen men för mig räcker 10 mg. Jag är kvar på den dos som jag började med för två månader sedan. Tänk att en halv liten tablett kan göra så mycket. Stor kram från mig. //Annika.
SvaraRaderavad jobbigt för dig med allt på en gång. men vad bra att du går till en kurator!
SvaraRaderaOh nej jag vill inte ens tänka på när det är dags för dagis...
Grattis till jobbet! Hoppas du trivs bra
kramar
har själv provat antideppressiva och jag tror INTE på läkemedel!!! Jag blev ännu sämre.... jag tror på:
SvaraRaderaMänniskor i ens närhet som stöttar en och kan prata om det samt annat skoj.
Saker som lyfter det som är viktigt i livet OCH det som är skoj.
Att våga låta sig vara ledsen men kanske fokusera sig på nuet och hylla de fina minnena istället och faktiskt sluta fråga sig varför, eftersom det är ett svar man aldrig får.
Hårda ord kanske men mina råd. Dem finns där för dig att ta dem till dig eller skjuta ifrån. Det gör detsamma dem finns där som jag!
Hur gick dem med hus och jobb förresten? Kram Annika.
SvaraRadera