Det känns som om jag går omkring i en dimma och inte riktigt vet hur jag ska komma ut ur den. Det är så ofattbart att han inte finns mer. Allt är bara så förjävligt. Det är svårt att sätta ord på känslorna nu för det gör för ont, så jävla ont. Jag tänker på resten av min familj som alla lider något fruktansvärt. Jag hatar att vi ska behöva gå igenom detta, jag hatar det!
Vädret är fint utanför fönstret men här är det bara mörkt.
Stooor varm kram till dig/er! Ofattbart....
SvaraRadera