Läkaren

Var hos läkaren med Julle idag. Han tyckte att det ändå såg ok ut, trots kurvan, så i nuläget är det behöver de inte operera. Skönt! Hoppas verkligen nu att det vänder!
Skriver mer i morgon. Är helt utmattad känns det som. Flera veckors oro släppte. Visst det är inte jätteallvarligt om han behöver op men han är så liten och det medför risker. Nu är han arg.
Natti

Det finaste jag har!

Oroar mig lite just nu för Julius och hans Laryngomalaci. På onsdag ska vi till läk och då får vi se... Bastian har varit på kalas idag hos hans bästa tjejkompis, överlycklig. :)

Tillägg till förra inlägget

En annan konstig sak är att man förväntas komma över/förbi sin sorg ganska fort. Gärna efter begravningen. I många kulturer och även förr i Sverige bär/bar man olika sorgmarkörer som svarta kläder, sorgband el liknande och det gjorde man ett-två år beroende på närhet till den avlidne.
Det känns mer rätt för det är efter begravningen, efter den första chocken, när kaoset lagt sig, den absolut jobbigaste tiden kommer. Att försöka anpassa ett liv utan en människa man älskar, vill prata med eller vill krama.
Hej igen.

Bakslag och kvävd sorg.

Jo inatt blev jag sjuk igen efter ett och ett halvt dygn på bättringsvägen. Så jag kunde tyvärr inte vara med på begravningen. Det kändes sjukt jobbigt för jag ville verkligen finnas där för min vän, verkligen, verkligen! Det hade varit jättefint för en fin människa. Att det var jobbigt behöver jag väl knappt skriva för det förstår nog alla.

Jag har tänkt mycket på senaste tiden på att små barn visar sina känslor som om de satt utanpå kroppen, är de glada så är de glada, är de ledsna så är de ledsna. Hade vi vuxna anamat detta mer och inte kvävt så mycket av våra känslor så hade vi antagligen inte mått så psykiskt dåligt hela tiden.
När jag gick på högskolan så höll vi mycket på med att tolka bilder. En gång visade professorn en bild på en tydligt sörjande kvinna. En slags sörjande som man mest ser på sydligare breddgrader, vad jag vet. Alla förstod att bilden inte var tagen i Sverige, Norden i alla fall. För här måste/ska man uppträda behärskat. Man kan inte bara slänga sig ner på marken och skrika ur sig sin sorg av någon anledning. För visst skulle omgivningen förstå det? Att man sörjer så att man bara vill skrika och benen inte kan bära en. Jag satt ner när samtalet om Helens hjärtstopp kom men inte Henriks och Viktors och jag lovar benen viker sig bokstavligen när man får såna nyheter för då är det överraskande. Egentligen vill benen säkert vika sig hur många gånger som helst efter det men man hindrar dem, man behärskar sig. Visst kväver många sorg här, varför vet jag inte, varför vi inte lär oss att uttrycka det vi känner på samma sätt som vi borde. Det finns givetvis många olika spektrum inom detta och hur vi upplever och hanterar sorg. Men jag tror nog att det är väldigt ovanligt att västerländska människor, om jag kan uttrycka det så, ger efter på sina känslor. Forskare menar att någon hittat på att ju mer behärskade vi är ju mer vi inte agerar på känslor desto mer civiliserade är vi. Dvs det som separerar mänskligheten från djuren, civilisationen. Frågan är då vad kostnaden av detta civiliserade beteende är värt med all psykiskohälsa, medicinering, ökad självmordsfrekvenser osv. Ja, hoppas att ni förstår att jag vet att alla är olika och att detta inte är ett medvetet utan inlärt beteende.

Nu ska jag vila så att jag kan friskna till.
Natti

Modersinstinkten eller BVC?

Vi var på BVC och vaccinerade lille idag, två sprutor fick han och ledsen blev han. Vi vägde och mätte honom också. Han väger ca 5600 nu och det är för lite. Han följer alltså inte sin kurva. Detta innbär att vi måste kontakta Läkaren igen, som har kollat hans Laryngo för är det så att de inte går upp i vikt som de ska opererar de. Förutsatt att det är Laryngon som gör att de inte gör det. Det har blivit lite värre och jag vet inte om jag har stoppat huvudet i sanden lite men någonstans inom mig fanns en misstanke om att det skulle bli så här. Jag har varit sjuk och har inte kunnat äta eller dricka direkt vilket har påverkat min mjölkproduktion. Kurvan har inte påverkats så mycket av det eftersom det handlar om en längre trend. BVC-sköterskan sa att jag måste ge honom ersättning så att han blir mätt, alltså alltid inte bara nu när mjölken har rubbats lite. Jag blev nerslagen av detta besöket och beskedet så att säga. Vi fick med oss ersättning hem. NAN trots att de sa på NEO att han inte tålde det ska vi prova det först sa hon.
När jag tänkte på det så kom jag fram till att visst blir han mätt. Han blir inte frustrerad när han äter/har ätit han kräks, vilket ska bero på att han fått för mycket, och hon sa att min mjölk är näringsrik som den är. Om det är laryngon så beror det på att hans andning tar så mycket av hans energi att han inte har riktigt ork och energi att äta så ofta/mycket som han behöver. Då kan jag inte se vad ersättning skulle kunna göra som inte mjölken kan. Vi gjorde ersättning och han tog flaskan men blev helt hysterisk när det rann ner i halsen. Så har det varit flera ggr när jag försökt idag. När jag ringde upp för att fråga om detta så fick jag till svar att jag skulle bara försöka igen och igen, vilket mest bara inför ytterligare ett stressmoment för oss båda, och angående det andra sa hon att det var viktigast att han blir mätt och att jag skulle försöka med ersättning i vilket fall. Så klart ger jag honom ersättning om han visar att han inte är mätt men ska jag verkligen lägga till ersättning tre till fyra måltider om dagen om han 1:vägrar om han 2: blir mätt? Jag förstår inte riktigt meningen. Om det är Laryngon i sig eller Laryngon i samband med hans förkylning så är det ju det då är det ju same-same med ersättning? Eller?
Vi fortsätter att prova imorgon och ser...

Imorgon är en sorglig dag, ett sista förväl till en stor förebild för mig och många andra. Tänker på mina fina vänner och deras förlust, det gör ont i hjärtat.

Godnatt

Tåg el inte tåg, det är frågan.

Fördelar med att ta tåget är bla att det är bättre miljömässigt, man kan sitta tillsammans på ett annat sätt, man slipper lasta in och ut vagnen ur bilen och att min son älskade det!
Fördelar med bil är allt utom ovanstående. Ska man ta tåget med två barn ska man: ha gott om tid, inte ha så långt att gå på destinationen.

Gårdagens utflykter var iaf trevliga i det stora hela. Men jag hade inte klarat att komma hem samma väg klockan nio på kvällen med en bebis och en 3,5-åring.
Bilder från vår lilla tågfärd!