Anders semester är slut. Bröllopet jag fokuserat på så länge är över. Ena stunden översköljs jag av tacksamhet. Tacksamhet över allt jag har, mina barn, min man, min fina fina familj mina underbara vänner. Bröllopet var underbart, fantastiskt, alla var så glada och jag har nog aldrig fått så mycket beröm på en och samma gång. Mina fina vänner tog hand om min bebis trots att de själv har en bebis och en tjej på snart två. Jag känner mig ödmjuk och tacksam för att alla är så fina.
Boba har sovit hos sin farmor och farfar och jag har varit ensam med Julle och mina jobbiga tankar.
O som jag önskar att jag inte tänkte så mycket och bara var stark och inte brydde mig om små saker. Vissa saker är säkert inbillning men jag är för feg för att ta reda på sanningen. Utnyttjar vissa mig? Duger jag inte? Är där något problem? Det gnager och gnager... Det borde inte göra det för jag vet att jag inte har gjort något fel, särskilt i en speciellt situation, och skulle den personen ha utnyttjat mig eller nu vara sur för något och inte ta det med mig personligen då är hon inte värd min tid. För jag bryr mig om den personen och har aldrig sagt ett ont ord. Jag borde inte skriva detta i bloggen för jag vet att ni som läser denna undrar vem det kan vara. Men den personen läser med största sannolikhet inte min blogg och ni som är mina närmsta vänner kan slappna av för jag är inte feg mot er. Fråga mig inte... Skulle ni känna er träffade så är det bara att berätta hur ni känner så att jag slipper inbilla mig. :) Det är egentligen lätt.
Kanske är situationen jag beskriver ovan bara någon jag väljer att ödsla tid och energi på eftersom jag inte pallar ödsla den på mig själv.
I alla fall så var bröllopet i lördags perfekt. Jag hade förberett så gott jag kunde och det gick nästan enligt planerna. Jag improviserade en del och de flesta trodde att jag hade varit toast-madame tidigare.
Idag har jag myst med min lille älskling. Vi satt ute på en filt i skuggan och försökte njuta av, vad som kan vara en av de sista sommardagarna detta året. Han övar allt han kan på att ställa sig upp men klarar det, som tur är, inte själv än så länge. Han får upp ordentlig fart när han kryper/ålar sig fram här i huset och innan man vet ordet av drar han ner något från fönsterbrädet, borden eller vad som helst som han får tag i. Och han fullkomligt älskar sladdar, ingen sladd ligger säker när min lille plutt är på språng.
Min store älskling har varit borta sen i fredags och kommer hem idag. Som jag saknar honom, det ska bli så skönt att ha honom hemma igen. Han ska få världens största kram när han kommer!
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar