24/7

24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan jobbar jag med världens viktigaste, roligaste, underbaraste, svåraste och mest krävande jobb man kan ha som människa. Att vara mamma/förälder. Det är egentligen inte konstigt att jag känner mig otillräcklig ibland. Har man dessutom en ganska tung ryggsäck på ryggen som behöver packas ur, kan det emellanåt kännas lite hopplöst. Om mitt tålamod tryter mer än vanligt kan jag nästan alltid härleda det till att jag inte är på ett bra ställe mentalt. Då vet jag hur viktigt det är att jag verkligen jobbar med mig själv och på att gå framåt i mitt känsloliv.
Av en slump, eller hur man nu ska kalla det, har jag hittat två likasinnade själar. De är på samma ställe men på olika sätt och tillsammans verkar vi kunna hitta de viktigaste bitarna till pusslet tillsammans. Vi kan fråga samma saker utan att veta att de andra tänker samma sak. Framförallt har jag fått ett annat tankesätt.
Jag har alltid tänkt att jag på många sätt kan påverka hur jag hanterar olika saker och hur det påverkar mitt liv. Det är ansträngande att jobba med sig själv och framförallt jobbigt.
Förra veckan mådde mitt barn inte så bra. På flera olika sätt märkte jag att han inte var helt i form. Min reaktion kunde ha varit, och hade förmodligen varit för några månader sedan, att bli arg på honom och ge honom konsekvenser när han uppförde sig på ett sätt som egentligen inte är okej.
Vi pratade, lekte och gick igenom vilka saker som vi kunde göra för att det kunde bli bättre. De senaste dagarna har problemet blivit mycket bättre. Det är en sak kvar, att prata med förskolan för där är något/några barn som inte varit helt snälla enligt honom. Inte allvarligt direkt men allvarligt nog för att belysas.
Avslappning och återhämtning har blivit viktiga ord som jag jobbar på. En kontinuitet i min träning och därmed släppa på spänningar är också viktigt just nu.

Ge mig sinnesro,
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.


Ha det bra!