Kan man tvinga sig själv att bearbeta saker på djupet eller kommer det när man är redo? Jag hade bestämt mig för att börja avlastningen från ryggsäcken men har stängt den mer och mer igen, vet inte om det är medvetet eller omedvetet. Den känslan som kallas ångest, så som jag känner den. Kommer i mig flera ggr om dagen. Jag kan känna det bara av att veta att jag ska ringa ett litet samtal, gå någonstans eller bara genom att tänka på något. Jag har bestämt att jag inte vill ha det så här, jag måste aktivt arbeta för att inte låta den känslan bestämma hur och vad jag ska göra. SKÄRPNING!!!
Smärtan sluter sig runt magen och trycker, sliter och drar.
Långsamt sprider sig en känsla av obehag i hela kroppen. Ett lätt illamående gör att det är svårt att svälja undan saliven som bildas i munhålan. Tankarna irrar runt utan logik i huvudet hur ska jag någonsin kunna röra mig normalt med denna dysfunktionella kropp?
Utanför kroppen hörs det ljud, någon som pratar, en tv, en radio, barn, frågor skratt. Det hörs men jag hör inte. Jag vill svara men jag kan inte. Jag kan inte. Ljuden irrar runt tillsammans med tankarna i skallen. UT! Långsamt släpper den krampaktighet som intagit kroppen. Jag kommer tillbaka, jag är tillbaka tills nästa gång. Hoppas det är lång tid kvar till nästa gång!
Myslördag står på schemat idag, jag är så trött. Så trött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar