Jag hade sovit dåligt så i måndags bestämde jag mig för att gå och lägga mig i tid. Kl 22:10 la jag mig. Skulle just somna när jag hör märkliga ljud i babyvakten. Vi hade varit och åkt skridskor på eftermiddagen och Julle hade haft lite svårt att andas, jag gav honom astmamedicin som vanligt och tyckte att han blev bättre. När jag hörde ljuden rusade jag in till Julle och han hade svårt att få luft. Jag tog upp honom och kände att han hade feber. 39,5-40 grader hade han, tog under armen så det är svårt att veta exakt. Iaf gav jag mer astmamed. och Alvedon. Efter ett tag andades han fortare och inget hände. Vi bestämde oss för att åka in. Jag tyckte inte att det kändes okej att köra med honom bak så jag ringde 112, tänkte att om de inte tyckte att det var allvarligt fick vi köra in. De skickade en bil. Det tog ca 40 min, det var snöoväder och de körde från Malmö. När de kom väckte vi honom och då blev han piggare, febern sjönk och han svarade på medicinen. Vi åkte in för en titt ändå. Det visade sig att min medicinering var riktig och han svarade bra på det så vi åkte hem igen. Tisdagen och onsdagen gick utan att han blev bättre direkt trots all medicin så vi åkte till VC igår Tors. Där hade han låg syresättning så vi fick remiss till Barnakuten. Han fick inhalera och blev bättre. Vi fick låna hem en andningsmaskin och skulle komma tillbaka idag. Idag hade han låg syresättning igen men blev bättre vid inhalation så vi fick med andningsmaskinen och medicin för helgen. Så man skulle kunna säga att jag inte har sovit på ett tag, på en vecka. Fast det är ju längre om man räknar de vanliga småbarnsvaknafleragångermedsängenfullavmänniskorgråtkissbajskräknätterna. Det är ju extremt nu. Nu medicinerar/inhalerar vi några ggr/natt då man måste gå upp sätta på maskin osv. Det hade dessutom underlättat om Julle inte hade hatat allt vad mediciner heter och inhalationer blir han tokig av. Mellan hostningar, inhalationer och gråt ligger jag och oroar mig över hur det är med min lille gosse. Jag är så fruktansvärt rädd att missa något, att missa ett tecken på att han eventuellt skulle ha något som är farligt för honom, typ lunginflammation. Eller något han kan få hjälp för.
Denna veckan är dessutom den då jag börjar skolan som jag har laddat för sen förra året, som måste klaras av. Det gör det säkert men det är inte lätt!
Nu måste jag avsluta och gå och lägga mig måste fånga den sömn jag eventuellt kan...
Gonatt!
Fy för sjutton vad tufft. Malte är tokförkyld med hög feber just nu och jag går bara och väntar på att han ska sluta andas. Han gillar sin inhalator bättre nu, men i början var det en kamp att få han att andas i den. Han har väl vant sig nu eftersom vi använder den morgon och kväll varje dag. De klara mer än man tror, våra små killar, men man blir så trött och utmattad av all oro som man känner. Stor kram till er. Vad är det för utbildning du ska börja på?
SvaraRaderaUsch ja, vi får hoppas att de blir starkare och friskare allt eftersom de växer! Jag har en släpkurs Academic Writing heter den, som jag måste klara försatt inte bränna inne poäng... Krya på Malte!
Radera