Kampen pågår ständigt inuti mig. Kampen för att få slappna av. Jag kämpar i stort sett varje dag för att få en slags frid. DÅ, när Julius är frisk, ska jag slappna av. Då, när projekten i huset är slut, då ska jag slappna av. DÅ, när skolan är klar, ska jag slappna av. Då, när jag har fast jobb, ska jag slappna av. DÅ, när jag nått min målvikt, ska jag slappna av. Under tiden ska jag kämpa för att slappna av, tampas mot mina vardagsbekymmer och slåss mot orättvisorna mot mig och andra.
Problemet är att problemen avlöser varandra, projekten avlöser varandra och mål som uppfylls skapar nya mål.
Problemet är att man, läs jag, måste lära sig att slappna av i vardagen, i helheten, för att se problemen som utmaningar, för att andas och tanka ny kraft för att hitta rätt verktyg för mitt livsbygge. Och det som inte blir, blir inte, det som blir blir. Det är jag som väljer hur jag hanterar det som sker i mitt liv!
Nu väljer jag att avsluta för att jag ska lägga mig om en liten stund.
Natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar