Min vardag just nu går ut på att överleva dagen. En dag i taget, en stund i taget. Jag glömmer saker, har svårt att koncentrera mig och stundtals mår jag väldigt dåligt psykiskt. Om någon frågar hur jag mår, kan jag svara bra, men jag ljuger dem rakt upp i ansiktet. Visst är det bra på vissa plan men jag kämpar för det mesta för att överleva dagen utan att bryta ihop fullständigt. Jag försöker att hålla mig glad och positiv speciellt runt andra människor men ibland är det svårt och jag kan inte ljuga heller, och ska jag berätta vad som är fel så blir det kanske jobbigt att höra. Det finns ju de som inte klarar av människor som har mycket problem, som jag förtillfället har. Men då får det vara. Jag är som jag är och jag tycker att det är viktigt att inte dölja problem dels för att man oftast inte är ensam och genom att prata om saken kan man finna tröst och gemenskap och dels för att jag inte gillar att låtsas.
Det kan säkert finnas vänner som tycker att jag just nu är en ganska dålig sådan, att jag är dålig på att höra av mig och att jag inte riktigt ställer upp som jag brukar. Men jag måste bli mer stabil innan jag kan börja vara mig själv igen. Jag kan visst hitta på saker men det är när jag känner att jag har måsten som min hjärna lägger ner, strejkar.
Nu borde jag sovit för länge sedan, jag är helt utmattad, så nu gör jag det!
Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar