Min fina systerson Viktor på Felicias student.
Varför?
I april rasade hela vårt liv samman som ett korthus, långsamt hade vi börjat så smått att få upp små tendenser till ett nytt trots de saknade bitarna. Nu har allt rasat igen, hur kan det vara så orättvist? Varför ska allt detta lidande hända vår familj och de vi älskar mest.
Min älskade Viktor, jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan dig... Vad i helvete ska vi göra nu????????????????? I Måndags (igår) fick jag ytterligare ett helvetes samtal, vi kunde väl aldrig ana att vår sorg kunde bli tyngre men det kunde det. Nu är han borta min älskade Viktor som jag låg och kramades med så sent som förra helgen på Lalandia. Vad jag önskar att jag kunde skruva tillbaka tiden och att du hade följt med till Norge som vi pratade om. Önskar att jag kunde sagt eller gjort något som ändrade utgången. Önskar att du, bara 22 år gammal, var lika levande nu som för några dagar sedan. Sorgen och saknaden efter dig och din mamma är så tung att jag inte vet var jag ska ta vägen...
När ska detta lidande ta slut...
Finaste Viktor! Varför? Vi finns alltid här för dig gumman...//Madde
SvaraRaderaJag vet inte vad som har hänt, men förstår att det är något fruktansvärt. Hör av dig om du vill snacka och ventilera. Jag finns här för dig. Jag kommer ner till Skåne i höst och då ska vi ses. Kram Annika.
SvaraRaderaNämen kära du. Nu får fanimig livet sluta vara så jäkla orättvist. Jag blir så förbannad och känner mig så maktlös. Det finns inga ord som kan trösta eller få de du älskar tillbaka. Jag finns ett telefonsamtal bort. Ring när som helst på dygnet. Kram Annika.
SvaraRaderaFinner inga ord... Saknaden e stor...
SvaraRaderaHej gumman! Vad hemskt att höra! =( Vad är det för rättvisa i denna värld egentligen! Du kan prata med mig om du vill/känner för det/behöver. Kramar i massor.
SvaraRaderaTack...
SvaraRadera