En vecka har gått nu sedan vi fick de trista nyheterna att vårt barn inte levde. Usch vad jobbigt det är. Jag skulle gått in i v. 19 på onsdag. Helt ofattbart hur livet kan ändras på så kort tid. Från att ha planerat havandeskapspenning, föräldrapenning och bebismys så är det mest sorg och bearbetning nu. Jag är så avundsjuk på alla med växande magar. Även om jag verkligen unnar alla sina magar, är det jävligt att jag inte har min.
Natti
Tänker på dig vännen...kram
SvaraRaderausch unni, jag kan inte läsa din blogg just nu för jag bara bölar. Jag lider verkligen med dig även om jag omöjligt kan förstå hur du känner dig. Skickar massa kramar. För jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Kram
SvaraRadera