Det är med blandade känslor jag tänker på att jobba imorgon. Jag tror att det är bra för mig att komma igång samtidigt som jag är livrädd att någon ska fråga mig om bebisen eller magen. Kanske inte om det som har hänt men om någon av kunderna frågar hur det går och jag måste säga som det är. Att bebisen har dött. Jag har under de senaste dagarna förträngt DUKTIGT! Ni vet det jag skrev häromdagen, det är inte mig detta har hänt. Det händer att jag tvivlar på att jag ens varit gravid. Det kanske låter konstigt men så är det. Jag har koncentrerat mig på valet mycket för att slippa tänka. Varit MYCKET aktiv på FB och känner väl lite: vad ska jag koncentrera mig på nu? Jaja det gäller väl bara att ta en timme i taget. Alltså jag hade varit intresserad av valet ändå men jag hade inte varit så aktiv som jag har varit även om jag tycker att det är viktigt.
Helst av allt vill jag att det ska vara helg hela tiden för tillfället. Jag vill vara hemma med Anders och Bastian, jag vill umgås med mina fina vänner och slippa tänka på VERKLIGHETEN...
Nu klarar jag inte ens skriva mer för då bryter jag ihop och det orkar jag inte, inte nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar