Julen är över

och det är något som saknas. Men trots det har jag/vi hunnit spendera tid med familj och vänner, det känns underbart tycker jag. Även om Helens och Viktors ansikten är etsade på näthinnan varje vaken sekund. Ska snart uppdatera lite mer. Gott nytt år om jag inte hinner innan dess!

Dunsa

Tanke

Ikväll går mina tankar till en tjej som har haft en jobbig kväll, hur gamla eller unga människor är som går bort är det alltid jobbigt att mista en nära, eftersom det betyder att den personen inte finns mer. Tänker på dig!

Kram

Halsont

Igår morse vaknade jag med riktig halsont, det känns som att det var mycket längesedan jag hade så här ont men man glömmer kanske snabbt. Det känns liksom som jag måste ta sats och förbereda mig på smärta när jag ska svälja. Trots det var jag på möte, jobbade och åt julbord igår. Det blev ganska sent och i morse vaknade jag med halsont OCH snuva. Har lite planerat framöver så jag hoppas verkligen att honungsvatten och halstabletter hjälper till imorgon.
Idag kommer Max och vår familj blir hel, längtar alltid!
Dunsa

Gäsp

Idag är jag väldigt trött! Det känns typ som någon kastat sand i ögonen på mig, inte är det John Blund för det har varit så hela dagen och så elak är väl inte ens han.

Det var Lussefirande på Bobas dagis igår, det var en massa söta barn i tomtekläder. Alla barnen med föräldrar satt i ring och sjöng men Boba han skulle upp och dansa, sjunga och klappa händerna, han ville verkligen stå i centrum. Hrm undrar just var han fått det ifrån. ;)

Imorgon är det fullt upp, BVC med Bobas lilltå, som inte är som den ska, sen är det ett möte innan jag ska vara på dagiset några timmar. Det ska bli kul sen när jag vågar skriva ut lite mer om vad som händer i livet vilka projekt vi håller på med just nu...

Ha det bra!

Dunsa

Barn

Jag känner att min kropp och hjärta börjar längta efter ett barn till. Just nu är vi verkligen inte i rätt fas för det eftersom det är mycket annat på G, så kroppen och hjärtat får snällt vänta tills vi och våra hjärnor är redo, ekonomiskt och kärriärsmässigt dvs. I och med detta börjar jag oroa mig lite inför en graviditet och förlossning, jag tänker mig alla möjliga sätt det kan gå snett på. Mest oroar jag mig givetvis för det jag själv erfarit på den fronten men också det andra varit med om. Det är verkligen ingen självklarhet att kunna bli gravid, det är tyvärr inte heller en självklarhet att få ett levande friskt barn utav graviditeten. Just nu får jag bara njuta och vara tacksam för det jag har och leva en dag i taget. Tyvärr vet jag allt för väl att människor kan ryckas ifrån mig hastigt och oväntat.

Bastian en respektive två dagar gammal. På det nedersta fotot har han ett Maddefotoöga, Supergulligt tycker jag!

På lördag blir han dessutom ett och ett halvt år.. Varje cell i min kropp älskar mitt underbara barn!

dunsa

Orkeslös

Inatt runt tre-tiden vaknade Lille och var så ledsen så ledsen. Dessutom var han brännande het, så han fick Alvedon direkt ville inte hålla på och klydda med temp och så när han var så ledsen. I mer än 40 minuter skrek och grät han helt otröstligt. Han ville inte ha napp eller att vi skulle röra honom så vi kände oss totalt maktlösa. Hade han inte lugnat sig när han gjorde det hade vi fått åka in men pga att han fick vaccinationen i lördags tänkte vi att det kunde bero på det och väntade. När han sovit i ca en timme vaknade han igen fortfarande febrig och skrek en stund innan han somnade. Idag har han varit som vanligt busig och ingen feber.

Det är helt sjukt vad man oroar sig och känner sig maktlös när ens barn mår dåligt, jag vågade knappt somna, låg bara och lyssnade till hans andetag. Eftersom jag själv inte alls mådde bra igår och inatt stannade Anders hemma och tog VAB, så jag sov länge i morse vilket var skönt. Jag känner mig orkeslös och att livet lever liksom utan mig, jag vet att det kanske låter konstigt men så är det. Varje gång jag är sjuk eller inte mår bra känns det så, som om jag livet springer ifrån mig på något sätt. Den här hösten har varit jobbig både psykiskt och fysiskt, antingen leder det ena till det andra eller är det för att Boba börjat på dagis och att det är därför vi blivit mer sjuka.

Dunsa

Hosta och julpynt.

Hela familjen har hosta nu, det är jobbigt, särskilt för Boba som inte sover så bra. Inatt vaknade han, nog inte så mycket av hostan iofs men han fick för sig att han skulle upp och leka, galen! Som jag längtar efter dem nu. Max kommer idag också och det är så fantastiskt roligt att ha honom här. Snart öppnas förhoppningsvis dörren och mina killar är hemma. Har julpyntat nu också, hade först inte tänkt ha något direkt eftersom jag helst hade hoppat över julen i år, men jag ändrade mig och tänkte att vi behöver så mycket ljus som möjligt.
Ikväll blir det mys!

Dunsa

Upptäckte idag att Thåström faktiskt är en HOT kille! WoW!!!

December

Drömde i natt att jag träffade killarna från Kent. De var sjukt trevliga och jag berättade för Sami att jag hade hans namn skrivet på mitt gips för flera år sedan. Jag fick dessutom sjunga duett med Jocke, låååångsamt låååångsamt ååå så låååångsamt, sjöng vi tillsammans. När jag vaknade var jag lite sur över att det bara var en dröm men det gick över när jag mötte Bs leende, han är så fantastiskt underbar den lille pojken!

I lördags var vi hos Sanna, jag, Madde, Sofie och Paulina och partade det var verkligen roligt! Efter det åkte vi till båten och Madde blev fotad med Daniel da Silva, jag började prata med honom och sa bland annat att det var på grund av honom jag kollade på Let´s Dance, det stämmer inte alls men sådan blir jag efter ett antal glas vin. Allt och alla är så fantastiska, en gång sa jag till vad han nu heter Barda att jag älskade honom och följde honom i allt han gjorde men sen sa jag något om hans hund och han sa att hunden dött för flera år sedan, så den gick inte. :)
Det är i alla fall bättre att man blir på det sättet och inte negativ och aggresiv.

Lånade en snubbes grillor på das Boat


Vi har beställt resa till Östersund nu, vi åker hela familjen med mamma, pappa och Max. Det ska bli jätte trevligt och komma iväg. Jag och Anders ska på bröllop på lördagen och jag ser framemot det...

Ha det så bra!

Dunsa

Sanna och Beccas utmaning

1. Hur gammal är du om fem år? 35......

2. Vem var den sista du träffade? Bastian och dagispersonalen

3. Hur lång är du? 166 cm

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Jag har älskat dig så länge

5. Vem ringde senast? Mamma

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Ok, vi måste förbereda oss inför imorgon ju! Vi hörs efter sex." till Veronica

7. Vad är helgens planer? Mysa, förhoppningsvis med min vän Madeleine

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? RINGA!!!!

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta

10. När såg du senast din mamma? I söndags eller måndags.

11. Vilken ögonfärg har du? Blue

12. När vaknade du idag? 7:45

13. Har du någon gång hittat en katt? Nej, men en hund.

14. Vilken är din favoritplats? Där mina nära o kära finns, (håller med Sanna här)

15. Vilken plats föredrar du minst? Trånga utrymmen med mycket folk, där det luktar och sjukhus

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Antagligen i Furulund

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Mörker

18. Vem fick dig verkligen att skratta senast? Bastian

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nope, har en del men hemma hos mamsen.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med, ALLTID, är mycket frusen av mig!

22. Hur många kuddar har du i sängen? 3 eller 4 tror jag.

23. Hur många landskap har du bott i? skåne för det mesta..

24. Har du någon gång spytt på någon? Ja, på Christel Skougs skor

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor, barfota är obehagligt och kallt!

26. Är du social? Ehh JA

27. Vilken är din favoritglass? Choklad!

28. Vad skulle du göra om du vann 1 miljon? Sparat lite och lagt in i huset! Bjudit ut alla fina på middag eller något sånt.

29. Tycker du om kinamat? Jo

30. Tycker du om kaffe? Ibland

31. Vad dricker du till frukost? Bubbelvatten

32. Sover du på någon särskild sida? Somnar för det mesta på vänster och vaknar på höger.

33. Kan du spela poker? Ja, hyfsat

34. Tycker du om att mysa? VARJE dag!

35. Är du beroendemänniska? Nej inte riktigt.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Martin Karlsson

37. Vill du ha barn? Jo, ett till om några år

38. Kan du några andra språk än svenska? English, Norsk og litt Dansk

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, kanske 3-4 ggr

40. Föredrar du havet eller en pool? ÄLSKAR vatten men havet är liiiite härligare.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Bastian, SHOES

42. Äger du dyrbara smycken? Nja, hur dyrbara? Det finns saker som jag inte vill förlora.

43. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Bubbelvatten, Special K

44. Vem är den roligaste människan du känner? Jag känner många roliga människor!

45. Välj ett ärr på din kropp? På magen från min blindtarmsoperation som 3-åring

46. Vad har du för ringsignal? RIIIIING, RIIIIIING ungefär..

47. Har du kvar klädesplagg från du var liten? Nej, inte vad jag vet.

48. Flirtar du mycket? Ja..

49. Vart togs din profilbild? I bilen

50. Kan du byta olja på bilen? Fylla på kan jag men byta....

51. Har du fått fortkörningsböter? Japp

52. Vilken var den senaste boken du läste? Håller på med 2 st men den senaste utlästa var: Luftslottet som sprängdes

53. Läser du dagstidningen? Då och då, håller mig Updated via text TV

54. Prenumererar du på någon veckotidning? nej

55. Dansar du i bilen? Ja, det gör hela familjen!

56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? The Voice

57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Min affärsplan

58. När var du i kyrkan senast? I söndags på Felicias dop

59. Vilka personer utmanar du: alla som orkar och vill

Osäkert

Vågar jag verkligen? Är det försent att backa ur? Vill jag ens tänka tanken... NEJ! Varför ska man drabbas av osäkerhet och dåligt självförtroende när det är just det man inte behöver, utan säkerhet och bra självförtroende.

Dunsa

Kaosen inuti

Det är så väldigt svårt ibland att vara levande när folk inte förstår. De kan inte förstå för jag har inte en display i pannan som avslöjar hur jag mår just vid det tillfället. I början när Helen hade gått bort och ännu mer senare när Viktor gick bort kände jag ofta en impuls att bara skrika, skrika att ingen fattar någonting för de jag älskar har försvunnit ur vår värld. Ibland händer det fortfarande men inte lika ofta. Första gången jag fick ett av mina jobbiga telefonsamtal var jag i USA och satt och åt med barnen i familjen där jag jobbade, min värld föll samman, min bror var död, men barnen var hungriga och behövde mat så jag bara jobbade på. Det är ju så det är i någonslags robbot anda kan kroppen fortsätta att gå upp ur sängen, borsta tänderna och allt annat men inuti är det kaos utan dess like. Klarar jag verkligen mig igenom detta, ett liv men en oändlig saknad. Det gör man ju men jag är rädd, rädd att glömma, rädd att inte ta tillvara på alla tillfällen. Hoppet lever och visar sig tidvis och jag hoppas att jag lär mig leva fullt ut utan rädsla. Varje gång telefonen ringer och någon talar tystare än normalt, låter lite ledsen eller något liknande kommer rädslan som en sten i magen, jag mår nästan lite illa, vad är det, har det hänt
någonting? Tre oförväntade samtal...

Dunsa

IDOL

Ikväll har vi fredagsmys, allt är mysigt om man bortser från vårt ständiga host host, harkel harkel och snörvel. Tänk vilken tur ändå att vi känner varandra så bra och har varit tillsammans så länge, tänk så jobbigt att vara nyförälskad och sitta i denna ofrächa miljön ;). Till och med den lille plutten hostar, det har han iofs gjort ett tag men ändå. Vi har kollat på IDOL och jag har två favvisar i Tove och Erik, det finns andra som är otroligt bra och begåvade men mina favvsiar har något speciellt. Brukar faktiskt inte vara så inne i Idol annars, brukar kolla varannan helg eller så men tack vare Tove speciellt kollar jag mer än vad jag brukar, cred till henne! Måste även säga att Andreas Carlsson är en HOTTIE, har inte tyckt det lika mycket tidigare men WTF!!!

Jag nojjar lite inför imorgon när det är meningen att jag ska vaccineras, hoppas inte det är problem med min förkylning. Vi får se.

Saknaden är fruktansvärt jobbig, jag är fortfarande väldigt arg plus att jag har mycket svårt att acceptera att jag är så maktlös inför döden. Både för dem jag har förlorat och människor jag kan förlora och inte minst min egen dödlighet.

Nu får vi se vem som ryker ikväll...

Dunsa

vatten?!

Har vi tagit vatten överhuvudet nu? Ska jag ta min spruta i armen imorgon? Ska jag någonsin bli frisk? Detta är bara några av de frågor som surrar i huvudet för tillfället. Det är många fallskärmshopp och vi får bara hoppas på att våra skärmar vecklas ut.
Ha det toppen, kära läsare!

Dunsa

30-årsfest

I helgen var det fest, efter förra veckans sjukdomar osv blev det lite stressigt och allt gick inte helt enligt planerna men jag tror det blev bra ändå. Mycket folk gick hem ganska tidigt men vi var ett gäng som stannade och dansade ganska långt in på natten. Jag fick jätte fina presenter! Det var verkligen jätte trevligt, lite synd att man är stressad när man själv har fest bara.

Igår vaknade jag med nackspärr och förkylning, det verkar inte som det tar slut. Det är super jobbigt att förlora pengar plus att självförtroendet inte är på topp precis när man i princip
sitter fast i soffan. Någon som har något bra tips om hur man håller sig frisk? Förutom att träna och så för jag hinner inte börja träna mellan sjukdomarna för tillfället.

Nu kommer lite bilder:







Dunsa

Vad?

Nu har Viktors obduktionsrapport kommit och det framgår att han haft lunginflammation och det kan ha varit dödsorsaken. Han åt penicillin som inte hjälpte. Kunde någon läkare hjälpt honom om de haft någon efterkontroll eller vad är det som händer? Vi ska i alla fall ta reda på lite mer om hur det gick till.

Kan lägga till att mitt jobb suger (framförallt ekonomiskt) och jag vill gärna ha ett nytt så hojta om ni hör eller vet något...

Dunsa

Blandade känslor

Just nu börjar det hända lite nytt i livet, jag hoppas verkligen att allt går som vi önskar. (Jag är inte gravid) Samtidigt börjar min trettioårsdag närma sig, en dag som ska firas på lördagen. Med nära och kära men utan min älskade syster och systerson. Även julen närmar sig och det känns mycket jobbigt. Men jag ska försöka att tänka positivt och ägna mig åt att förvalta minnet av Helen och Viktor på allra bästa sätt.

Saknar mina fina!

Jobbet går bra men det beror mest för att jag kan gå i min egen värld med KENT boxen klingandes i örat hela dagarna. :)

DUNSA

Trögt

Det går trögt nu...

levande

Att vara levande är inte samma sak som att leva. Just nu känns det väldigt mycket som att jag bara är levande, det är ju inte så bara. Men jag lever upp emellanåt, när jag är bland folk eller pratar i telefon så kan jag stundtals känna mig nästan normal. Ibland sitter jag mest och filosoferar om varför, när och hur mitt liv har blivit som det blivit. Hur mycket av det som händer kan jag själv påverka? Eller hade kunnat påverka... Jag har en dröm och lite planer som jag är i full fart med att försöka få i gungning men det verkar som att det finns för många hinder. Det finns folk som hade kunnat påverka och hjälpa till så att det kan bli verklighet men det verkar inte finnas vilja.

Jag tittade på Grey´s i onsdags, hade glömt eller förnekat att det antagligen skulle vara jävligt jobbigt att se på. Det var det kan jag meddela, som att kastas med full kraft tillbaka i till April i år och smärtan som gror inne i mig förstärktes så in i helskotta. En situation där den fysiska personen finns kvar men inte personen, själen och att tvingas ta farväl, det var exakt det vi gick igenom. Att vänta och vänta efter ett svar, att få beskedet, det värsta tänkbara beskedet. Hur hela ens liv rasar sönder på några sekunder, minuter. Ett telefonsamtal, och efter bara någon månad ett värsta tänkbara besked EN GÅNG TILL, det är så sjukt tungt. Att förneka, att ringa om och om igen till mobiltelefonen och HOPPAS så fruktansvärt innerligt att den man älskar ska svara, men det händer inte. Döden hånar och skrattar oss rakt i ansiktet, det är alltid döden som segrar till slut men vi ska fan kämpa hårt för att det ska ta så lång tid som möjligt innan den vinner över oss.

Under tiden ser vi på livet, våra familjer, våra barn, våra vänner, naturen och LIVET och inser att vi måste vårda det vi har och försöka att göra så gott vi kan under den korta tid vi har.

Dunsa

Mys med Max

Alla vet väl vid detta laget att Max kommer till oss varannan helg. Som jag har längtat! Nu myser vi med Idol och har ätit god middag med äppelpaj till efterrätt. Har haft ont i kroppen typ hela veckan, knappt orkat lyfta armarna eller benen, inte kul alls.

Har förresten några favvisar i IDOL: Joy, som tyvärr inte gick vidare, Jon och Karl sen gillar jag vissa andra med men de här tre är speciella.

Dunsa

Okej då...

Får väl krypa till korset, jag har inte bara jobbat och varit med familjen jag har även blivit HELT HOOKED på TRUE BLOOD! Kolla serien om ni inte redan gör det alltså. Det började innan Vs begravning när jag mådde så kass, då streckade jag några avsnitt, sen har det bara fortsatt. :)

Boba har varit lite dålig i magen de senaste dagarna men det är väl någon bakterie på dagis eller är det något i deras mat som han inte tål. Han var helt otröstlig idag stackarn, det blev lite bättre när mamma kom hem från jobb. Det verkar inte smitta iaf det är ju bra.

Har kommit på att jag typ inte klarar att kolla på Grey´s mer, det påminner allt för mycket om situationen med syster.

Igår hade vi lite mys eftersom vi firade 3-årig bröllopsdag. Slocknade typ lite över tio...

Dunsa

Jobbar

Jobb, jobb och familjen det är i princip vad jag hinner med ft. och lite träning också!

Dunsa

Ett sista farväl

Viktor och Bastian, första gången de sågs!

"Det var kul att se hur Viktor såg på Bastian med kärlek trots att de inte träffats förut", ett citat hämtat ur min dagbok skrivet den dagen.

Idag har vi begravt Viktor, en kille med livet framför sig, många som älskar honom, har vi fått ta farväl av. Vad fan är det frågan om? Han hade sina demoner att kämpa med när han levde men det har väl alla på ett eller ett annat sätt. Men han fick oss att le, han fick oss att skratta, han fick oss att älska honom. Cermonin var fin men det känns fortfarande för orättvist och hårt för att på riktigt uppskatta den. Ska jag vara riktigt ärlig har jag inte jätte stor koll på vad som hände eller vilka som var där för att jag var så uppe i min sorg och inne i mig själv.

Jag såg på era kommentarer från mitt förra inlägg att det finns skilda meningar angående antidepressiva och jag har inte fattat något beslut så länge. Normalt hade jag inte ens övervägt det men just nu så känns det lite som att om jag inte behöver lida som jag gör nu varför då göra det. Även om jag vet att jag måste sörja, jag måste bearbeta min sorg och min ångest men om jag knappt orkar med mig själv plus att jag blir annorlunda mot mina nära kanske det är det bästa. Men som sagt har jag inte bestämt mig ännu. Det här med att må dåligt och ångest bär ju faktiskt med sig en positiv sak för min del och det är min kreativa åder. Jag skriver och ritar mycket mer och bättre när det inte är som allra jobbigast.

Det är sjuk jobbigt att ständigt ha ett svart moln runt sig, tryck och smärta i bröstet och förvirring och yrsel i huvudet. Att stå och prata med någon och ändå ha Viktors och Helens ansikte inpräntat på näthinnan, att bli påmind när man minst vill och anar det med flashbacks från tiden de var levande och när jag sett dem efteråt. Att se någon gå en bit ifrån som liknar någon av dem och bli medveten om att man trots allt ändå innerst inne hoppas att det ska vara den personen och besvikelsen när man inser att det inte kan vara så. Att vilja smsa, ringa, krama eller prata med dem och veta att jag aldrig kommer att prata med någon av dem igen.
Jag älskar dem och jag hatar det som hänt dem!

Ett stort TACK för allt ert stöd och era kommentarer! Det betyder enormt mycket!

Handens fem fingrar

vaggar dig till ro. På Bastians dop sjöng jag Handens fem fingar, det känns inte särskilt längesen men det är ett år sedan. Nu har han börjat dagis, mitt i all sorg och saknad ska jag släppa iväg honom och tappa kontrollen. Galet svårt att ta som mamma, det läggs på ytterligare en sorg och saknad över att inte vara vi två om dagarna. Samtidigt är det skönt att komma iväg på jobb och koncentrera sig.

Var hos kuratorn idag, det gick bra och det känns som att hon är en jag skulle kunna lita på och prata med. Hon tycker att jag borde överväga antidepressiva en period för att få lite hjälp på vägen. Har aldrig ätit tabletter på det sättet och undrar lite om jag vågar ta steget. Vi diskuterade mycket runt det och det känns ju som att det kanske hade varit en idé att prova på det en period för jag vill ju inte leva med ett ständigt tryck över bröstet och undra om jag kommer att överleva. Dessutom har jag en tendens att gå in i höstdepressioner normalt sätt och det var inget hon tycker att jag behöver just nu.

Igår var det riktigt tungt, saknaden börjar bli RIKTIGT påtaglig. Innan har det varit mycket sorg och chock men nu börjar jag inse att man faktiskt inte bara kan ringa eller träffas, det är tungt.

Bus

Min lille pojke har busar i köket. Vad skulle vi gjort utan honom? Älskar honom så!

Själaringning

Visste inte ens vad det var innan vi hade det för syrran. Idag var det för Viktor, det var sorgligt men fint att klockorna ringde över hela Kävlinge i 15-20 minuter för vår fina Viktors skull. Vi var väl 12 som satt i kyrkan och lyssnade, mindes och tände ljus. Efteråt var vi hos Felicia & co och umgås, det känns sååååååå viktigt att göra det nu.

Det är så tungt att känna.

Det har ialla fall hänt lite positiva saker som jag fått reda på idag, två saker som är tecken på livet!
Men det är hemligt... Ialla fall det ena... :)

Dunsa

Lunch

I Lackalänga på jätte mysig och god lunch. Tack Madde m famili!

Annons

Idag är Viktors annons inne i sydsvenskan, det känns jobbigt för att det är ett steg närmre det definitiva. Veronica har skrivit en underbart fin text med, det är fantastiskt hur fina och starka både Veronica och Felicia är, jag är så glad att jag har privilegiet att vara deras moster. Och Viktor hur otroligt glad jag är att vi haft en så fin kontakt och hur han alltid följde med på allt jag ville dra med honom på, nästan... Max, känns bara så självklar som en del av vår familj som en storebror till Bastian och som speglar sin mamma och sin bror med sin humor och sitt busiga sätt.

När man förlorat så mycket som vi har gjort är det så super viktigt att förstå hur viktigt det är att vårda sina relationer med sina nära.

Dunsa

Rykten

Tydligen går det rykten om HUR Viktor gick bort, vi är övertygade om att det inte var något han ville utan att det var en olyckshändelse.

Idag är det jobbigt, nästan så jobbigt att jag inte får luft. Fan också.

ATT VARA SÖRJANDE

och att bearbeta sorg och saknad är en livslång process. Det känns lite som att ju längre man lever desto fler människor förlorar man längs vägen. Men att förlora unga människor som man älskar som annars haft hela eller halva livet framför sig, känns inte rätt på något sätt. Livet för oss som är kvar blir oändligt förändrat och även om sorgen är som mest framträdande just efter förlusten finns det kvar i en hela tiden. Det man lever på är minnena som också de en dag kommer att blekna. Som tur är lever vi nu i en medial värld där man med hjälp av foton och filmer där man får hjälp att minnas och återuppleva stunder hur många gånger som helst. Att förlora en älskad är så tungt, så jobbigt för mig att jag vissa dagar knappt vill gå upp ur sängen, vill bara sova, vill bara fly. Tyvärr har jag inget val än att försöka göra vissa saker som jag annars också hade gjort. Ligger jag bara här hemma och sörjer hela tiden missar jag ju en del av livet, det som är viktigt, att umgås med familjen, vännerna och uppleva saker. Men tro mig oavsett om jag ligger i sängen eller umgås med folk, tänker jag och sörjer jag. Bara det att när jag är ensam kan jag knappt härda ut smärtan.

Dunsa

Hårt

Fy fasiken vad det är hårt. Så jävla tungt att jag emellanåt undrar hur jag ska klara det... Men det måste man ju.

Ofattbart

Det känns som om jag går omkring i en dimma och inte riktigt vet hur jag ska komma ut ur den. Det är så ofattbart att han inte finns mer. Allt är bara så förjävligt. Det är svårt att sätta ord på känslorna nu för det gör för ont, så jävla ont. Jag tänker på resten av min familj som alla lider något fruktansvärt. Jag hatar att vi ska behöva gå igenom detta, jag hatar det!
Vädret är fint utanför fönstret men här är det bara mörkt.

Viktor

I gbg.

Rasat

Min fina systerson Viktor på Felicias student.
Varför?
I april rasade hela vårt liv samman som ett korthus, långsamt hade vi börjat så smått att få upp små tendenser till ett nytt trots de saknade bitarna. Nu har allt rasat igen, hur kan det vara så orättvist? Varför ska allt detta lidande hända vår familj och de vi älskar mest.
Min älskade Viktor, jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan dig... Vad i helvete ska vi göra nu????????????????? I Måndags (igår) fick jag ytterligare ett helvetes samtal, vi kunde väl aldrig ana att vår sorg kunde bli tyngre men det kunde det. Nu är han borta min älskade Viktor som jag låg och kramades med så sent som förra helgen på Lalandia. Vad jag önskar att jag kunde skruva tillbaka tiden och att du hade följt med till Norge som vi pratade om. Önskar att jag kunde sagt eller gjort något som ändrade utgången. Önskar att du, bara 22 år gammal, var lika levande nu som för några dagar sedan. Sorgen och saknaden efter dig och din mamma är så tung att jag inte vet var jag ska ta vägen...


När ska detta lidande ta slut...

orättvist!

Ett besök...

På graven. Efter stängning smög vi in oss på graven där vi tände ljus och satte blommor. Helen har inte fått sin sten än. Det blir nog bra när den kommer. Dunsa

Skakis

Ligger på soffan och myser efter en utekväll som innehöll hjärup, båten och scandic. Mycket roligt att dansa, skratta och umgås med alla fina vänner! Idag ska vi se vad jag får för dom ang min handled. Lite trött är man allt ;). Dunsa

Sjukdag

Så här ser min lille pirat ut nu när jag bytt förband för natten. Vår lille kille petade pappa i ögat i morse så att han fick en rispa på hinnan. Jag själv har väldigt ont i armen, har spenderat förmiddagen hos sjukgymnasten. Har överansträngt armen, axeln och handleden. Så jag har fått övningar nu som ska göras 3ggr dagligen, svårt att Hålla reda på men viktigt. Ha det så bra! Hälsningar sjuka familjen ;)

Varmt!

Idag är det varmt speciellt i bilen. Men BoBa han har humöret uppe! Blir irreterad över alla som lägger sig i! Tror folk inte att jag som mamma tar väl hand om mitt barn? Nu precis sa en dam utanför konsum: ."det sitter ett barn i bilen." jag står vid motorhuven, blir väldigt förvånad och tittar på henne, då säger hon "är det inte för varmt". Då yrade jag något om att det är varmt och att det är mitt barn, så gav hon mig en massa skumma blickar hela vägen in till konsum.
En gång när vi var ute och käkade, Bastian var väl 6-7 månader, så kom en dam fram och påpekade att han var snuvig och att det var för sent för honom att vara uppe, klockan var väl halv sex eller något sådant. Hallå?! Stay out of my buisness!
Idag har vi badat i mormor och morfars trädgård, i barnpoolen Boba fick av henne i present, plus att vi käkade vinbär, svarta och röda, och hallon direkt från buskarna.

Igår träffade vi Diana och Mea en liten stund och på eftermiddagen följde Max med mig till friskis och tränade ett medelpass. Han tyckte att det var roligt men också att det var jobbigt och svettigt :), det var kul i alla fall.

Bastian säger några få ord nu, eller han har gjort det ett tag. Han säger mest mamma men det kommer lite "tack" och "gott" med!

Har förstått att det kan vara lite komplicerat att lämna kommentarer på denna bloggen. Det bästa sättet är nog i så fall att ta anonym och skriva namnet i texten i stället. Så lämna nu lite kommentarer! :)

Dunsa

Moi

Saknar min DumSi! Madde is tha shit!

Fia!

På tåget.

Bästa vänner!

De finaste vänner man kan ha!

Idag blir det lite bilder, orkar inte skriva så mycket!
Först från Flisans student!



Skogspromenad och picknick



Bastians 1 års dag! Morgon present

Ta själv!

Mumma med tårta




Midsommar

1962-06-30

Idag skulle min älskade syster fyllt 47 år. Dagen har varit ganska jobbig, klibbig och ändå lite mysig. Vi satt inne på förmiddagen eftersom Max har bränt sig ganska mycket när de var på stranden i söndags. Sedan började hans rygg klia jätte mycket och han blev så förtvivlad att det blev väldigt jobbigt för oss alla. Bastian var gnällig och mammig och jag svettades så jag trodde att jag skulle svimma.
Vi åkte till Malmö till graven och satte blommor, det blev jätte fint. Efteråt bjöd Veronica på lite mat och sen satt vi bara och pratade och mös lite. Det gör ju så ont, så ont att inte kunna dela all glädje och sorg med syster längre. Vi har alltid haft så himla roligt, så mycket internt mellan henne och mig som ingen någonsin kan dela med mig igen.
Saknar henne så otroligt mycket.


Dunsa

Jordgubbar

Bastian är värre än sin mamma och älskar jordgubbar. Mormor har precis plockat dem i landet. Mums Mums

Och BoBa sover...

Mamma är på partyhumör

orkar inte

Ville skriva om denna dagen som varit både jobbig och bra. Men nu när jag sitter här vill jag bara lägga mig. Är sjuuuuuk j-la trött ft, sjuuuuukt j-la allergisk och sjuuuuukt j-la osugen på mycket.


Hejdå

Dunsa

Söndagsfotboll

Efter maten behöver familjen lite motion så nu spelar vi boll på idrottsplatsen. Det bästa av allt är att det är konstgräs så jag behöver inte bli allergisk. Dunsa

Midsommar kille

Snart bär det av till Madde och Bastian har på sina fina kläder! En rosa tröja ÄNTLIGEN! :) Dunsa

Midsommar kille

Snart bär det av till Madde och Bastian har på sina oxå fina kläder! En rosa tröja ÄNTLIGEN! :) Dunsa

Vad gör man?

Vad gör man när kroppen sätter stopp och motverkar det man vill mest i livet? Orkar man kämpa vidare och trotsa? Oavsett om gäller det livet, barn eller något annat vad är man beredd att offra. Hur mycket orkar ett psyke? Jag undrar ofta om jag hade orkat kämpa mig ur typ en allvarlig sjukdom eller typ en olycksplats. Jag undrar om det var det som orsakade Helens hjärtstopp, hon sa ju dagen innan att hon inte orkade längre. Man vet inte. Man vet inget. Hoppas bara att de som befinner sig i sådana svåra situationer just nu finner styrkan någonstans för det kan ju bara bli bättre eller?

Idag är det midsommar, det känns bra och härligt tycker jag i alla fall. Madde fyller år och vi ska dit hela familjen ikväll, men först ska vi ner på firandet här i byn.
Synd bara att det redan ska börja bli mörkare och mörkare, det gillar jag inte alls.

Nu ska jag hitta på något annat...

Dunsa

Ettåringen

Vår lille pojke visar hur många år han är nu! Vi hade kalas hela dagen igår. Och han fick massor av fina presenter! Tack alla! Dunsa

Vattnet!

För ett år sedan vid tolv tiden gick vattnet, sex och en halv timme senare föddes mitt älskade lilla underverk. Vilken fantastisk upplevelse det var! Visst var det jobbigt visst gjorde det ont men it was totaly worth it! Idag har vi myst, kollat film och fixat lite, det känns som att det är huuuuuuuur mycket kvar att göra men det får gå. Har liksom inte så mycket energi. Det får bli som det blir och folk får ta det som det är.

Natti

Dunsa

Oroande

Har fått reda på någonting idag som är lite oroande. Eftersom det inte gäller mig själv utan en vän kan jag inte skriva mer än så. Jag önskar med hela mitt hjärta och min själ att allt kommer att bli bra och att det inte är något allvarligt.
Älskar nämligen den familjen!

Idag går mina tankar till dig gumman, förstår om du är orolig, men vi tar en dag i taget.

Många pussar

Dunsa

ÅÅÅ vad jag önskar

Idag tog min lilla söta flisan sin student, men många fattade inte riktigt vad det handlar om. Hon har förlorat sin mamma, mamma fattar ni?!, för en och en halv månad sedan och stod ändå rakt och visade var hon står. En person som så många tar förgivet som sin mamma, för ett halvår sedan trodde vi alla att hon skulle vara med oss i detta. Ingenting kunde bedöva min smärta idag även om jag hade velat det. Felicia är så otroligt stark och det finns inte många som kan arbeta i det l motljus som hon har behövt. I LOVE HER så himla mycket....

Tiden går

Tiden bara går och går. Nu är det juni och Bastian fyller ett om en vecka. Det känns verkligen som att jag inte hänger med alls. Hela dagarna springer jag efter Bastian, om han inte klänger på mig dvs, får jag en stund över så är det så mycket annat som ska göras. Jo, ni andra som har barn förstår mig.

I fredags var vi hos Diana med familj, det var mycket trevligt. Robin, Robbans son, och Max kom bra överens plus att det var god mat och trevligt sällskap.

Igår hade vi mys, kollade lite fotboll, såg på film och käkade lite gottis. Namnam.

Idag har vi lekt på killarnas rum som vi gjort i ordning sen gick vi och röstade. Ta det inte personligt nu, men jag tycker att det är märkligt att man inte har koll på vad man röstar på och varför. Om man ska rösta på något parti för att man har "hört" att det ska vara bra tycker jag är konstigt, ofta kanske inte EN röst påverkar så mycket men om många tänker likadant kan konsekvenserna bli stora för landet och för människor som lever här.

Vi har också varit i Sandskogen i Lödde idag där vi hade picknick och grillade, vi skulle kolla grisarna men det glömde vi. Jag åt kalkonchorizo, den var god men jag sitter och rapar otrevligt nu, så det dröjer väl till nästa gång...

Max har åkt hem nu, det känns jätte tomt. När han är här känns det som att det är meningen att han ska vara här, och det är det väl också. Meningen att han ska vara här när han är här menar jag.

Imorgon är det dags för Flisans student, hon är duktig som trots motgångar och skoltrötthet ändå har klarat sig hela vägen hit. Bra jobbat!

Nu leker Anders och Boba uppe på rummet, det är mycket roligare att vara där nu.

Håller alla mina tummar för fler röd-gröna platser i EU parlamentet nu!

Godkväll

Dunsa

Flugan

Bastian provar grillorna, visst är han söt! Han tycker att det är så roligt dessutom:-). Dunsa

Bloggtorka

Det känns som att jag hade kunnat ventilera och skriva jätte mycket, men jag har helt enkelt inte tid. Bastian är förtillfället extremt mammig och krävande och när han sen somnar är man i princip slut. Då måste man dessutom sköta allt annat som man inte hinner under dagen.

På återskrivande.

Dunsa

Lite bilder

Tänkte lägga upp lite bilder från våren...

Första gången i gungan, i påskas!

Lite singstar, skärtorsdagen

En snubbe som ville vara med på bild, skärstorsdagen

Lille leker i gräset

Cissi, från en blogg till en annan, eller hur var det?! =)

Stiliga pojkar, trots Bastians lite udda stil!

Jag och min söta, eller rättare sagt SNYGGA systerson Victor


Tack för att ni tittade in!

Olidligt och Underbart

Det är så förvirrat och galet, livet. Ena stunden kan jag sitta och titta på mitt underbara barn och bara känna mig utvald och som den lyckligaste kvinnan i hela världen för att jag har honom. Att höra honom skratta, när han ser på mig och ler, när han visar att jag är den han behöver mest i hela världen är helt underbart. Andra stunder tänker jag på min/vår sorg att min mamma har förlorat två av sina barn alldeles för tidigt, att jag förlorat två syskon och mina syskonbarns förlust. Dessutom på mina fina syskon som inte är med och delar allt med oss.

Ett mörkt rum med en liten ljusstrimma som sipprar in som små hoppfulla strålar
Ett ljust rum med mörka skuggor som förgiftar det inre med sina hot
Ett hjärta med hål i som kommer att läkas men ALLTID kommer att vara ärrat

Ja, det är galet med livet, hur lite kontroll vi människor har trots allt i slutändan.

Idag har vi varit på ÖF det var första gången sedan i julas vi var där. Så påtagligt det blev att barnen växer när jag såg de andra bebisarna som jag inte sett på länge, så stora de har blivit. Fantastiskt! Efteråt bjöd Annika och Camilo oss på lunch, det var mycket trevligt. När vi kom hem vilade vi i nästan TVÅ timmar, snacka om att vi var slut efter dagens bravader.

Jag har funderat mycket över min framtid på sistone. Har väl lite av en trettioårs kris, fyller iofs i okt men ändå. Jag börjar bli till åren och undrar hur jag ska bära mig åt för att komma närmre mina drömmar. Det är inte så att jag är olycklig nu men jag skulle gärna ägna mig mer åt att utveckla min konstnärliga sida, samtidigt som jag vill göra saker för människor, hjälpa, ge råd och så vidare. Jaja, vi får la se vad som händer.

Ha det så bra.

Dunsa

Så länge det fanns liv...

Helen på CIVA när det såg bra ut
... fanns det hopp.

På måndagen den 13/4 satt jag vid datorn när telefonen ringde. Det var min systerdotter Felicia som ringde: -"mammas hjärta stannade i morse", -"VA?!" halvskrek jag. Felicia berättade att hon levde men att de inte visste något mer. -"Vi åker upp", sa jag. Vi ringde och kollade vem som skulle med och Veronica var i Tyskland så vi väntade tills hon kom hem. Madde kom hit och hjälpte till att fixa lite. När vi slutligen kom upp till Göteborg fylldes jag med hopp igen. Syster låg ju där, levande och andandes det fanns liksom inga alternativ för mig, hon skulle överleva detta. Hon var ju så stark, en riktig kämpe, hur skulle vi klara av att leva utan henne, nej nej det fanns inga alternativ. Dagarna som följde var svåra, fyllda med hopp, fyllda med oro och ångest för vad som kunde hända. Trots att hon var medvetslös under hela tiden ville jag aldrig tro att det kunde gått så illa. Vi hade samtal med läkarna som uppdaterade oss på vad som hände. Vi var givetvis fyllda med frågor för detta som hände min syster är verkligen INTE ett vanligt förlopp efter en levertransplantation samtidigt som det säkert inte hade hänt om hon inte gjort det. Så kom den hemska torsdagen och ögonblicket jag ALDRIG kommer glömma. Vi misstänkte vid det laget att hon kanske inte skulle vakna igen, men man har ju sett att det händer mirakel. Folk som vaknar från medvetslöshet och så länge det finns liv finns det hopp, trodde vi. Läkarna förde in oss för ett samtal på ett ganska litet rum som nog var ett kontor av något slag. Först pratade de om vad som hänt och varför, det var nog mest för att försöka övertala oss att de, från sjukhusets sida, inte hade kunnat förebygga detta. Någon av oss frågade vad händer nu, kommer hon att överleva. Läkaren tittar på oss rakt in i ögonen och säger; -"nej, det finns ingen chans". Kaos utbryter i mitt inre, jag vill inte, vill inte, detta är bara en jävligt jobbig mardröm. Jag mår illa, reser mig upp och flyr ut ur rummet. Tankarna är ett virrvarr av varför, nej, vill inte och minnen, minnen av min storasyster som jag sett upp till och älskat i hela mitt liv. Min syster som var hemma hos mig och mös med mig och Bastian samma dag som hon åkte till Göteborg för att få en ny lever. Samma dag har jag skrivit i min blogg att min brors dödsdag skulle bli min systers livsdag. Så blev det inte och jag hatar att det inte blev så. Som trots sin allvarliga sjukdom och operation hade humor och låg och skojade i sjuksängen. Men hon var rädd, rädd för att dö. Jag gjorde det jag kunde, tog hennes hand och höll den när hon mådde dåligt. Höll hennes hand och sa att allt skulle bli bra och att vi skulle ha en stor fest för henne när hon kom ifrån sjukhuset. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, jag ville helst att marken under mig skulle sluka mig så att jag kunde hamna i ett tillstånd utan känslor. Det vill jag fortfarande. Ute i den kala korridoren fanns träsoffor där vi suttit innan. En av läkarna kom efter mig och efter en stund tog han tillbaka mig in i rummet igen. Fy vad det är jobbigt att tänka på och skriva om detta nu. Efter det tillfället ringde jag Anders som kom upp med Max och Bastian, och ville helst inte gå in på systers rum igen. Nu visste jag att det inte var hon som låg där och det gjorde allt för ont att gå in och veta det. Trots att det var jobbigt gick jag ändå in med Max. Jag var även med när de stängde av respiratorn men tyckte att det var olidligt att se henne dra ett andetag och inte veta om det var det sista, så jag gick. Nu när jag skriver så här om det så känns det som jag beskriver en dröm. Ååå vad jag önskade att det var en dröm. Det är så sjukt jobbigt, jag önskar inte min värsta ovän denna smärta. Visst kommer alla någongång förmodligen förlora någon man älskar men förhoppningsvis är de äldre. Man tror inte att man ska klara av att leva utan den man älskar men man är så illa tvungen.

Begravningen var jävligt jobbig och hemsk, samtidigt som den var otroligt fin. Prästen hade fångat min systers underbara existens med sina ord och Veronica läste en mycket fin text. Det var många som hade skickat blommor som var jätte fina!

Denna text hade jag skrivit till syster som prästen fick läsa:

Om jag hade kunnat trolla Skulle du, vår fina, starka stjärna fortfarande lysa bland oss Om jag hade kunnat trolla skulle vi inte behöva genomgå detta lidande, sorgen och saknaden av dig Om jag hade kunnat trolla skulle du fortsätta sprida ditt underbara ljus omkring dig Du, vår underbara, om jag bara hade kunnat trolla.

Jag sa ofta under sjukhustiden i Göteborg att jag önkade att jag kunde trolla henne frisk igen och att hon skulle komma ut lagom till det fina vackra vårvädret. Fattar ni hur ont det gör?!

Dunsa

Hej hej,

alla som känner vår lille pojke vet att han är fullständigt GALEN i mat. Filmade honom lite innan idag när maten var slut. Det roligaste är att han i princip alltid reagerar likadant.

http://www.youtube.com/watch?v=ubpEACp6_i0

Skriver mer om begravningen o s v senare...

Dunsa

Tomorrow

Imorgon är det begravning för kära syster. Det känns jätte jobbigt och svider i mitt hjärta att tänka på det. Nu ska jag försöka koncentrera mig på något annat...

Dunsa

Hoppsan

Upptäckte nyss, när jag skulle göra mig redo för sängen att jag tydligen bränt mig lite i solen idag. Det kändes inte alls som att solen tog, tydligen gjorde den det. Natti Dunsa