Det är så förvirrat och galet, livet. Ena stunden kan jag sitta och titta på mitt underbara barn och bara känna mig utvald och som den lyckligaste kvinnan i hela världen för att jag har honom. Att höra honom skratta, när han ser på mig och ler, när han visar att jag är den han behöver mest i hela världen är helt underbart. Andra stunder tänker jag på min/vår sorg att min mamma har förlorat två av sina barn alldeles för tidigt, att jag förlorat två syskon och mina syskonbarns förlust. Dessutom på mina fina syskon som inte är med och delar allt med oss.
Ett mörkt rum med en liten ljusstrimma som sipprar in som små hoppfulla strålar
Ett ljust rum med mörka skuggor som förgiftar det inre med sina hot
Ett hjärta med hål i som kommer att läkas men ALLTID kommer att vara ärrat
Ja, det är galet med livet, hur lite kontroll vi människor har trots allt i slutändan.
Idag har vi varit på ÖF det var första gången sedan i julas vi var där. Så påtagligt det blev att barnen växer när jag såg de andra bebisarna som jag inte sett på länge, så stora de har blivit. Fantastiskt! Efteråt bjöd Annika och Camilo oss på lunch, det var mycket trevligt. När vi kom hem vilade vi i nästan TVÅ timmar, snacka om att vi var slut efter dagens bravader.
Jag har funderat mycket över min framtid på sistone. Har väl lite av en trettioårs kris, fyller iofs i okt men ändå. Jag börjar bli till åren och undrar hur jag ska bära mig åt för att komma närmre mina drömmar. Det är inte så att jag är olycklig nu men jag skulle gärna ägna mig mer åt att utveckla min konstnärliga sida, samtidigt som jag vill göra saker för människor, hjälpa, ge råd och så vidare. Jaja, vi får la se vad som händer.
Ha det så bra.
Dunsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar