Dålig dag

Idag är en dålig dag.

Jag ler, men är inte glad. Jag lever, men hänger inte med. Jag önskar att jag hade små vardagliga problem istället för detta stora tunga hål som aldrig kommer att fyllas igen... Folk frågar om det börjar kännas bättre. NEJ, vill jag bara skrika det gör det inte. Jag/vi har knappt börjat känna än. Det är inte något man förstår så på direkten, att någon bara är borta ur ens liv för evigt. Fysiskt i alla fall, aldrig mer en kram, en klapp eller ett skratt. Varje gång någon nämner sin syster skär det inom mig, det är en speciell relation, den till en syster


Saknar dig, du fattas mig....